LitteraturMagazinets recension
av Johannasviten, Li Östberg
Seriemediet som verktyg för att hantera tillvaron
Seriealbumen om Johannas väg genom livet imponerar .
”Serierna bär upp mig. Utan dem finns ju ingenting.”
Orden är Patrik Rochlings och kommer från dokumentärfilmen ”Patrik och Johanna”. I filmen får vi möta Patrik. Han lever med autism och har tillsammans med illustratören Li Österberg (som delar hans diagnos) under många år använt sig av seriemediet som ett verktyg för att kunna hantera tillvaron.
Deras gemensamma verk ”Johannasviten” var från början ett slags fanzineprojekt på nätet där man kunnat följa den intensiva, kärleksfulla och mycket bängliga Johannas väg genom livet. Först var hon något av en bifigur men efter hand klev hon alltmer in i händelsernas centrum.
Berättelsen går hela vägen från de tidiga tonåren fram till de senaste serierna där hon är i 30-årsåldern. Det första heter ”Johanna” (2003), sen kommer ”Hjärtat Brinner” (2005), ”Skaparens Folk” (2006), ”Pusselbitar” (2008) och ”Vänd dig om” (2010),
Tidigare har serierna getts ut i form av fem separata böckermen nu är de alltså för första gången samlade i en och samma volym. Tillsammans utgör de en rejäl tegelsten som redan i egenskap av sitt monumentalformat imponerar.
Imponerar gör även den realistiska stilen och den säkert sammanhållna storyn bestående av tillbakablickar som skänker ytterligare djupt till nutidsskildringarna. Det är ovanligt att få följa en personlig utveckling så pass ingående som möjliggjorts tack vare det långa tidsspann som verket skapats under. Johanna hinner gå igenom många olika faser. Militant, förbannad ung feminist. Ung kvinna som försöker få kärleken att fungera. Utvärdering av relationen till sin familj. Omvärdering av moderns föräldrainsats och så vidare. Allt får ta tid. Inget hetsas förbi utan fördjupas med hjälp av olika perspektiv, både tids och personmässigt.
Jag förstår att man velat sätta samman alla de bitar som de enskilda böckerna hittills har utgjort. Ju längre man läser desto mer komplicerad och samtidigt komplett blir bilden av de skildrade kvinnornas liv. Inget är svart eller vitt och de allra flesta av oss vill bara göra sitt bästa för att leva ett okej liv.
Mottagen: 12 augusti 2014
Anmäl textfel
