LitteraturMagazinets recension
av Främlingar på ett tåg, Patricia Highsmith
Klassisk thriller i nyutgåva
"Främlingar på ett tåg", är författaren Patricia Highsmiths debut från 1950. Nu har den kommit i nyutgåva, och det är lätt att förstå varför boken blev hennes genombrott.
Den här hösten har jag hittills haft några favoriter som jag längtat lite extra efter. En av dem är "Främlingar på ett tåg", skriven av Patricia Highsmith, en författare som med lätthet kan beskrivas som den moderna psykologiska thrillerns urmoder.
Boken, med den engelska titeln "Strangers on a Train", är hennes debut från 1950 och har filmatiserats av bland annat Hitchcock. Hennes mest uppmärksammade skapelse är nog ändå serien om psykopaten Tom Ripley. Första boken, "The Talented Mr Ripley", har filmatiserats med bland annat Matt Damon i huvudrollen. Med tiden har Highsmith blivit något av en favoritförfattare. Mitt intresse för henne blir bara större av det faktum att hon verkar ha varit en både udda och kontroversiell person, som beskrivits som både misantrop, som omöjlig att älska och rent ut sagt elak (min översättning).
Boken inleds med att den unga arkitekten Guy måste ta tåget för att träffa och slutföra skilsmässan från sin otrogna hustru. Han får dela kupé med den jämnåriga och minst sagt kufiska killen Bruno och när resan blir utdragen, börjar de samtala om privata angelägenheter. Guy berättar om sin fru, en kris som han i vanliga fall inte diskuterar med personer han inte känner. Bruno i sin tur berättar om sin komplicerade relation till sin far. Främlingen mittemot Guy blir dock alltmer excentrisk och verkar dessutom vara begiven på sprit. Medan procenthalten ökar i blodet tar samtalet nya vändningar och Bruno, som har ett stort intresse för raffinerade och invecklade mordgåtor, avslöjar att han har en idé. Han tror sig ha kommit på det perfekta brottet: mordet som helt saknar motiv…
Jag vill inte berätta mer, för det vore att avslöja för mycket av en handling vars styrka just är den totala ovissheten. Det är också lätt att förstå varför boken blev Highsmiths genombrott. Det är inte bara en historia om hur ett möte mellan främlingar kan få oväntade följder. Den väcker också många frågor, bland annat om det osynliga band som kan uppstå mellan två personer trots stora olikheter. För vad är det egentligen Guy och Bruno har gemensamt? Vad förstår den gränslöse Bruno om sitt eget beteende? Vet han varför han blir nästintill förhäxad av den egentligen ganska alldagliga killen Guy? Gör Brunos vacklande hälsa honom omedveten om vad han drar in sin vän i – eller vet han precis vad han pysslar med?
Boken tar även temat hatkärlek till en helt ny nivå. Intressant nog får jag, precis som av Highsmiths andra böcker, en känsla av att hon främst identifierar sig med bokens mest destruktiva och moraliskt nedbrutna person.
Det här är inte en bok att läsa med ett halvt öga, medan pastan puttrar på spisen. Både dramatiken och det intressanta språket kräver och förtjänar uppmärksamhet, medan spänningen stiger bit för bit. Upplösningen dröjer till bokens allra sista sida. Det är så en psykologisk spänningsroman ska skrivas.
"Främlingar på ett tåg" är den första av Modernistas planerade Highsmith-utgivning. Ett plus i kanten för ett spännande förord av historikern Henrik Berggren, som får mig att vilja läsa mer om författarens liv (ska kasta en blick på Andrew Wilsons biografi "Beautiful Shadow: A Life of Patricia Highsmith" från 2003). Hittills har höstutgivningen levt upp till förväntningarna!
Mottagen: 16 november 2015
Anmäl textfel
