LitteraturMagazinets recension
av Den ofrånkomliga gåtan: om döden och frågorna inför livets slut, Owe Wikström
En bok om döden
Religionspsykologen och författaren Owe Wikström har tillsammans med cancerläkaren Peter Strang gett ut en bok om döendet och döden. ”Den ofrånkomliga gåtan”, heter den, med underrubriken ”om döden och frågorna inför livets slut”.
Boken är utformad som en dialog, en brevväxling mellan dem båda. Mest kommer det att handla om döden. Det är den existensformen vi inte kan greppa. Men författarna presenterar olika förhållningssätt.
Till dels är det en trösterik bok. Peter Strang säger att man kommit långt i den palliativa vården. Det finns goda möjligheter till smärtlindring för döende. När det gäller själva döden kan egentligen inga lugnande utsagor ges. För ingen vet.
Med vänner på besök i går försökte jag lite trevande initiera ett samtal om ”Den ofrånkomliga gåtan”. Men vi kom inte längre än till hur sista tiden i livet kan gestalta sig. Och där kunde vi tyvärr motsäga Peter Strangs försäkringar om ett gott slut. Människor har frågat Strang hur dödsögonblicket är. Många tror att man kvävs. Så är det inte, säger han. Man glider oftast stillsamt från livet in i det okända. Många är helt smärtfria.
Jag och min vän har exempel på motsatsen. Hans far hade fruktansvärda smärtor, eftersom cancern drabbat hans skelett. Och min mor kvävdes till döds. Efter en stroke fick hon stora svårigheter att äta, satte ofta i halsen. Inlagd på Södersjukhuset åt hon sin sista tugga, påhejad av en sköterska som tyckte hon skulle äta mer av maten. Det är klart att det alltid finns undantag. Det går inte alltid till som vi önskar.
Men döden kan ingen berätta om. Den innebär en icke-existens, där vi helt har tappat kontakten med den jordiska tillvaron. Där kan vi bara tala om förhållningssätt. Prästen Owe Wikström har överraskande nog svårare att finna lugn och ro inför döden än den agnostiske läkaren Peter Strang. Wikström är en kristen tvivlare. Han är också en vetenskapsman som grubblar mycket. Som kristen kan han dock känna en förtröstan inför en Gud som vill sin skapelse väl.
Läkaren Strang menar att tron på en personlig Gud är högst relevant. Tron är en relation, och relationer och gemenskap är viktigt när man står inför döden.
Han har också sett att de människor i livets slutskede som har mindre ångest är de som fortsätter att ha fokus på det som ger mening i stunden. I sin forskning har han sett att vad som hjälper patienten att leva i dödens närhet är att behålla närheten till vardagen.
”Den ofrånkomliga gåtan” tar också upp olika filosofiers och religioners föreställningar om döden. Epikuréerna såg tiden efter döden som en evighet liknande den vi var i före födseln. Vi kommer inte att må dåligt av den, eftersom våra förnimmelser är borta när vi är döda. En sådan tanke har jag själv sökt tröst i, fast jag anser mig vara kristen. Personligen är jag, där jag befinner mig nu, mer intresserad av Jesu kraft att skydda oss från döden i livet och hans förmåga att låta oss födas på nytt.
Peter Strang redogör intressant för hur patienters syn på döden förändras beroende på hur nära döden de är. Om en person har döden på ett par tre års avstånd brukar hon vara materialistisk och säga att med döden tar allt slut. I livets absoluta slutskede ändras inställningen till att döden bara kanske är slutet på allt. Patienten kan finna tröst i naturens kretslopp, där hon kan hon leva kvar på något sätt.
”Den ofrånkomliga gåtan” är en intressant bok om något som ingen av oss kommer undan. Förr eller senare står vi på tröskeln. Vi kanske inte behöver prata så mycket om döden dessförinnan. Men Owe Wikströms och Peter Strangs samtal finns som något att falla tillbaka på när tanken dyker upp, oberoende av vilken tro vi har. Den får vi tampas med vid sidan om.
Mottagen: 30 november 2019
Anmäl textfel
