LitteraturMagazinets recension av En fanfar för bilderboken!, Oscar K.

Fördjupning och flärd för bilderboksälskare

Det är en lyx att ta del av vad forskare, kritiker och bilderboksskapare tänker kring bilderbokens teori och praktik"

Bok- presentation:	En fanfar för bilderboken!
Författar- presentation:	Oscar K.

Mellan hårda pärmar, ett ganska generöst sidantal och med ytterst kompetenta skribenter formar sig ”En fanfar för bilderboken” till en hyllning till den skönlitterära bilderboken.

För alla oss som med lust och välbehag tar del av just denna litterära konstart bjuder den här boken på både fördjupning och flärd. Fördjupning i form av insiktsfulla reflektioner och spännande tankegångar om bilderbokens estetik. Flärd därför att det är en lyx att ta del av vad forskare, kritiker och bilderboksskapare tänker kring bilderbokens teori och praktik.

Med skribenter som Gunna Grähs, Ulla Rhedin, Gro Dahle, Maria Laukka och Oscar K. formar sig boken till ett nordiskt projekt. Boken är mycket riktigt utgiven i samarbete med Nordiska akvarellmuseet, som under en längre tid har arbetat med flera utställningar och seminarier kring bilderboken som konstform. Det uttalade syftet med "fanfaren" är att problematisera bilderbokens estetik och därigenom kvalificera det professionella samtalet om konstformen.

Huruvida författarna lyckats med sitt syfte torde framtiden avgöra. Men jag tror att det ska gå bra eftersom boken signalerar en stark tilltro till att föra ett seriöst samtal om det unika medium som bilderboken utgör. Utgångspunkten är den finska bilderbokskritikern Maria Lukkas ”15 punkter för analys av bilderboken” som presenterades på Konstfack i november 2011. De punkterna, menade hon, måste varje bilderboksanalys förhålla sig till. Några av punkterna har rubriker som Logik, Stil, Tid, Rum, Tradition. Det är kanske en slump, men det blir gärna numrerade listor när det handlar om barn och läsning. Vem minns inte Svenska barnboksakademins ”17 skäl för barnboken”? Förutom Maria Lukkas ovanstående 15 punkter återfinns både ”Högläsarens 6 hemligheter” och ”Högläsarens 7 budord” i bokens kapitel.

Det behöver väl knappast påpekas att boken är mycket rikt illustrerad. Det ligger liksom i sakens natur! Dessutom är boken komponerad med ett flertal ”strötankar” – hugskott och mer eller mindre strukturerade funderingar kring barnböcker och berättande. Gärna med en polemisk underton. Dem återvänder jag gärna till, liksom till Ulla Rhedins essä om högläsningens praktik. Det är med andra ord en riktig trumpetfanfar som ljuder till barnbokens ära.

Mottagen: 28 januari 2014

Anmäl textfel