Det borde vara lätt veta vad som är falskt och vad som är äkta. Det borde vara lätt att följa sin moraliska kompass och välja rätt väg i livet. Men i samspelet mellan människor finns det så mycket som kan gå för långt eller åt fel håll.
Oline Stig har i flera novellsamlingar visat hur mycket hon kan förmedla i det korta formatet. I den nya samlingen Över gränsen skriver hon med både svärta och humor om möten som går snett, om oönskade gäster, om förlorad och förtvivlad kärlek. Ingen vill egentligen något ont. Men när gränserna suddas ut och ingenting är som det borde hjälper det inte att ha goda avsikter.

Det borde vara lätt veta vad som är falskt och vad som är äkta. Det borde vara lätt att följa sin moraliska kompass och välja rätt väg i livet. Men i samspelet mellan människor finns det så mycket som kan gå för långt eller åt fel håll.
Oline Stig har i flera novellsamlingar visat sin skicklighet i det korta formatet. I den nya samlingen Över gränsen berättar hon om att möta någon från sitt förflutna, om en arbetsplatskonflikt som äter sig inåt, om oönskade gäster och om en lekkamrat i underläge som ger igen efter många år.
Oline Stig skriver med både svärta och humor om möten som går snett och om relationer som havererar. Ingen vill egentligen något ont. Men när gränserna suddas ut och ingenting är som det borde hjälper det inte att ha goda avsikter.

Rader ur boken:

"Och jag minns att jag tänkte på vad vi hade haft och vad vi hade förlorat och hur det gick till."

---

"’Aron’, säger hon. ’Det måste vara femton år sedan.’ Jag rycker på axlarna, fast jag vet exakt. Det är fjorton och ett halvt."

---

"Det hände att människor dog. Faktiskt. Bara sådär. En olycka händer så lätt. Vem skulle misstänka honom?"