LitteraturMagazinets recension av Hägring, Oline Stig
Novellsamling med eminent språkhantering
Vad händer när den äldre generationen börjar hänga på Facebook? Hur långt är man beredd att gå för sin egen ideologi, och i vilken utsträckning kan ett uteblivet nej i en viss situation påverka resten av livet? Det är några av de frågetecken som avhandlas i Oline Stigs fjärde novellsamling ”Hägring”.
Med sina tre tidigare novellsamlingar har Oline Stig gjort sig känd som en författare som med skarpa ögon gör ett nedslag i vardagen, och detsamma gäller för denna samling som genom sina tolv noveller återger just det anspråkslösa, långsamma och stundtals tragiska som sker i vår vardag. Varje novell är ett nedslag i en händelse, ett ögonblick i tiden – vare sig vi följer med Maria och hennes familj på en återvändande semesterresa i Italien, den självsmekande poeten och essäredaktören Set eller författarinnan som åkt till en idyllisk skärgårdsö i hopp om att hitta lugnet men snart finner skrivstugan inkräktad av ett ungt par som gästar ön. Samlingen tar oss från Italien och Paris, till det svenska småstadssamhället och centrala Stockholm. Genom familjefester, triangeldraman och nyförälskelsens lättsamhet.
Förutom det vardagligt anspråkslösa så har de här novellerna gemensamt att de innehåller ganska platta och stundtals småsinta huvudkaraktärer. Som läsare har jag svårt att hitta någon att identifiera mig med. Deras val och påföljderna av dessa val beskrivs genom yttre attribut, men lämnar det mänskliga inre självreflekterandet i stå. Jag har svårt att i slutet av läsningen hitta någon att på riktigt känna med.
Men det kanske inte bör ses som en svaghet hos just Oline Stig, utan snarare i novellen som genre, som med sitt korta format inte tillåter en vidare djupdykning. Karaktärerna är oftast färdigutvecklade, och de oväntade slutpoängerna som kommit att bli synonymt med genren lämnar i det här fallet ibland mer frågetecken än klarhet. Ibland känns de till och med lite krystade.
Så vad tar jag då med mig från den här läsningen? Jo, Oline Stigs eminenta förmåga att leka med språket. För varje novell innehåller någon slags reflektion över ett ords faktiska innebörd eller uppbyggnad. Hon bryter ner och bygger upp igen, leker med dess möjligheter – och det, det är anledning nog att läsa denna samling!
- - - - - - - - - -
Oline Stig (f. 1966) debuterade 1999 med novellsamlingen ”Ryggen fri” och har sedan dess gett ut ytterligare tre novellsamlingar och en roman, samt skrivit dramatik för scen. 2007 mottog hon Tidningen Vi:s Litteraturpris, och året därpå Ludvig Nordström-priset. Hennes fjärde novellsamling ”Hägring” utkom våren 2017.
Mottagen: 16 december 2018
Anmäl textfel