Recension
av Aldrig bättre, O Thiam Chin
Novellsamling som berör
Jag blir fångad av denna novellsamling. Den har allt, finstämd behandling av språket och en god variation av novellerna.
Alla handlar om människor som inte är perfekta, människor med saknad och sorg i sina liv, människor som försöker och går vidare. Jag tror att Anna Gustafsson Chen har lyckats bevara författarens språk väl. O Thiam Chin är en författare från Singapore och i novellen "Exodus" beskriver han en kinesisk ung mans öde, en ung man från landet som rest till Singapore för att söka arbete och lycka.
Min favorit är novellen "Tystnad", en lång novell som berättar om två halvsystrar och deras uppväxt. Det är den tre år äldre systerns berättarröst jag hör, även när jag läser hör, ser och upplever jag allt. Det är det som utmärker en skicklig berättare med ett lågmält, beskrivande språk. Den äldre systern är nu vuxen, men kan inte sova mer än några timmar per natt. Varje morgon före arbetet och varje kväll efter arbetet springer hon en runda. Det är ett sätt att hålla de svåra minnena och tankarna borta. Hennes lillasyster begick självmord och skulden tynger hennes sinne.
Novellernas innehåll varierar stort, det finns brutala, eftertänksamma och finstämda berättelser. Två flickor på en ungdomsvårdsanstalt stjäl en bil och ger sig ut på ett äventyr i hög fart. Det kör hela natten, lyssnar på musik, kör på en hund och vrider loss en tass och tar den med sig. Morgonen därpå återvänder de till anstalten och får reda på att en av de intagna blivit mördad. En kvinna tar itu med sin våldsamma man genom att ge tillbaka. En ung son vars mor är döende i lungcancer, ändå kan han inte motstå att röka. Den unga flickan som rymmer från byn tillsammans med den pojke hon älskar för att undgå att giftas bort med den man hennes föräldrar valt.
Några av novellerna är våldsamma och kanske inte helt i min smak, framför allt novellen om den misshandlade kvinnan som ger igen. Hon flyr till sin tant Mei Ying som försöker få henne att lämna mannen hon trots detta alltid återvänder till. Samma Mei Ying, som fick sitt eget öga utstucket av sin numera avlidna man, och som trots detta inte kan se likheten. De var ju lyckliga och han var en god man, säger tant Mei Ying. Även om jag innerst inne vill att en man som misshandlar en kvinna ska få smaka på sin egen medicin, känns den novellens slut litet obehagligt.
Oavsett, här finns något för alla och det här är en författare som jag verkligen vill läsa mer utav. Jag hoppas att O Thiam Chin kommer att, förutom noveller, skriva en roman framöver!
Mottagen: 29 januari 2013
Anmäl textfel
