Recension
av Jagad av lögnen, Nora Roberts
Stor potential men platt fall
Rowan är huvudkaraktären i denna spänningsroman av Nora Roberts. Hon är en ung kvinna och en erfaren fallskärmshoppande brandman tack vare att hon sedan artonårs ålder följt i sin pappas fotspår. Hon älskar sitt jobb och skulle inte byta ut det mot någonting. Men det är ett farligt yrke och ett år innan boken utspelar sig dog Rowans vän Jim i en olycka när de tillsammans hoppade ner i en brand som de skulle släcka. Rowan förföljs av anklagelser och mardrömmar.
Gulliver är ny på arbetsplatsen och fattar intresse för den orubbliga Rowan. Gulliver är en romantiker, känslosam och lugn. Han försöker under en längre tid i boken att närma sig Rowan, som är fast besluten om att inte inleda förhållanden med någon av sina arbetskamrater.
Boken hade mycket potential att bli en ny favorit i bokhyllan. Nora Roberts har valt ett intressant ämne, att släcka skogsbränder. Jag hade sett fram emot en beskrivande berättelse om hur arbetet var, dess påfrestning och ett tecknande språk av vackra skogsbränder. Istället är språket intetsägande och enformigt.
Roberts blandar in alldeles för mycket kärlek i något som skulle kunna varit spännande, och i stället blir det på gränsen till töntigt. Karaktärerna är dessutom tråkiga och har få persondrag. De känns nästan tomma. Händelse förloppet är väldigt bekant, jag kan nästan gissa mig till vad nästa ord och mening kommer att vara. Personligen tycker jag att Nora Roberts skulle sänkt kärleks nivån och till och med tagit bort stora delar av boken. Men frågan är om en det skulle räddat den?
Om man tycker om att läsa om passionerade kärleksförhållanden blandat med en aning spänning kan detta vara något att läsa, så länge man inte har för höga krav på språket.
Mottagen: 26 februari 2012
Anmäl textfel
