LitteraturMagazinets recension
av Standard, Nina Bouraoui
Stark tragedi om den moderne mannen
Nina Bouraoui har ett stort antal böcker bakom sig. De har ofta varit mörka och kretsat kring HBTQ-erfarenheter, men först och främst har de alltid varit välskrivna, med språkets flöden och förgreningar i centrum.
"Standard" är på många sätt väldigt olik Bouraouis tidigare böcker. För det första är en man i centrum, för det andra är han heterosexuell och för det tredje beskrivs han som en så vardaglig, tråkig människa att han inte tycks intressant över huvud taget.
Självklart kommer boken ändå att handla om allt som går att gräva fram i ett standard-vanligt liv utan särskild spänning. Just denna stillastående mylla av bitterhet och likgiltighet blir en särdeles rik grogrund för den tragedi som "Standard" utvecklas till.
Huvudpersonen, Bruno, är helt igenom misslyckad, med samtida mått mätt. Han har ett rutinjobb och har hårdnackat tackat nej till erbjudanden om befordran. Han står inte nära någon människa och har inga relationer som betyder något för honom. Han ägnar sig då och då åt telefonsex, men äcklas av tanken på att vara naken med någon annan, vare sig denne är kvinna eller man.
Bruno tycks såväl asocial som snudd på asexuell. Han är en vrångbild av den moderne mannen – helt solitär och utan något intresse för andra människor, eller för livet som projekt. Men böcker vill ha en intrig och även i Brunos stillastående pöl till liv kastar Bouraoui förstås in en virvel, en ström, en längtan som får honom att ta risker som kommer att kosta honom precis allt det han ändå hade.
Det är mycket, mycket mörkt och det gör ont att följa Bruno ner till botten, men det är skickligt uppbyggt och – förstås – oerhört välskrivet.
Mottagen: 4 januari 2015
Anmäl textfel
