LitteraturMagazinets recension av Lyckliga i alla sina dagar, Nina Björk
Lysande metodisk genomgång av kapitalismens svagheter
I mitt badrumsskåp har jag fem olika sorters tandtråd. I mina barns rum ligger högar av leksaker av den typ som går sönder efter en halvtimmes lek. Detta är spår i det lilla av ett samhälle som bygger på ständig tillväxt.
Saker ska gå sönder och bytas ut.
Vi ska känna ett behov av onödiga prylar.
Nina Björk har framför allt stuckit ut hakan i två mediadebatter de senaste åren: den om dagishämtning (där hon problematiserade att föräldrar förväntas lämna gråtande barn på dagis) och den om heminredning (där hon kallade drömmar om ett vackert hem för ”skitdrömmar”). I ”Lyckliga i alla sina dagar” tar hon upp samma trådar men väver in dem i en stor mer genomarbetad väv. Boken är från början till slut en massiv kritik av kapitalismen som samhällssystem. Hon skriver:
”Vi har skapat ett ekonomiskt system som inte har råd att ställa sig frågan om meningen med våra dagar, vår tid, vårt liv.”
I kapitel efter kapitel beskriver hon hur pengarnas värde systematiskt bedöms som viktigare än andra värden. Hur reklamen inte längre säljer varor – utan känslor.
Hon tar också upp den utbredda inkonsekvensen mellan ord och handling, glappet mellan vad vi säger och vad vi gör. Att vi säger att alla människor är lika mycket värda – samtidigt som vi accepterar att den som har mest pengar är mest värd. Hur kommer det sig annars att den som är rik kan köpa sig frisk genom mediciner medan den som är fattig dör i sjukdomar som går att bota med medicin?
På Facebook skrev en bekant nyligen följande statusrad:
”Har köpt städhjälp hemma idag. Bekvämt, men känner mig grymt obekväm.”
Vänner svarade:
”Försök att gilla läget.”
”Bara att stänga av känslorna och vänta tills det är klart att njuta av!”
”Jag har vant mig... Men visst lite kymigt är det.”
Det är precis detta som Nina Björks bok handlar om: Hur känslor och mänskliga värden i vårt samhällssystem systematiskt måste underordna sig. Vad? Nina Björks svar är: Kravet på tillväxt. Vi måste hela tiden jobba mer och uppfinna nya saker som vi kan ta betalt för.
”Om målet är att skapa jobb – varför ska vi då gratis tvätta våra egna bilar eller kläder eller kroppar?”
Systemet formar människan och det ekonomiska förhållningssättet håller långsamt på att sippra över på andra områden i livet så som relationer, föräldraskap och omtanken om våra medmänniskor menar Nina Björk.
Hon nämner också politiken och ägnar ett helt kapitel åt valrörelsen 2010 och hur den kom att handla om vad olika väljargrupper skulle få i plånboken – och inte om vilket samhälle vi vill leva i.
Jag blir helt tagen av att läsa boken och faller flera gånger i gråt. Även om orättvisor i världen och miljöförstöringen av vårt jordklot borde få vem som helst att gråta är det kapitlen om relationer, känslor och föräldraskap som kräver flest näsdukar – eftersom boken ger helt nya perspektiv. Jag blir fruktansvärt arg när jag läser bokens analys av tidningen Mama och dess påbud om mammarollen: Du skall längta efter paraplydrinkar. Du skall ägna energi åt att klä dina barn i trendiga sneakers och så vidare. Det vill säga: Även föräldrarollen ska handla om att konsumera och om att snickra på den egna självbilden.
Första numret av Mama kom ut våren 2003, när mitt första barn var ett halvår gammalt. Tidningen var något helt nytt. Som nybliven mamma är man så oerhört lättpåverkad, förlorad i den stora osäkerheten inför den nya rollen som man håller på att axla. Tidningen kapitaliserar på denna osäkerhet på ett vedervärdigt sätt. "Lyckliga i alla sina dagar" blir för mig en viktig ögonöppnare kring hur mycket tidningen Mama och andra tidningar och böcker med samma inriktning (jag har läst i princip samtliga som nämns i boken!) har påverkat oss som varit förälder de senaste tio åren. För människan är en social varelse. Det går inte att värja sig mot etablerade sanningar. Även om man inte alls följer de glättiga råden, även om man undviker läsa om dem – om de upprepas tillräckligt många gånger i tillräckligt många olika sammanhang – som en kniv i ryggen.
Det Nina Björk gör i "Lyckliga i alla sina dagar" är därmed samma sak som hon gjorde i "Under det rosa täcket" – hon målar upp en alternativ verklighetsbeskrivning, tolkar påbuden om hur en normal människa bör leva, tänka och tycka i ett nytt ljus.
Nina Björk är inte heller nådig mot skilsmässoantologin ”Happy, happy” som kom ut 2011. Enligt Björk är trenden att skiljas ytterligare ett bevis på hur beteenden som odlas i ett kapitalistiskt samhälle där vi lär oss kasta bort och köpa nytt sipprar över i de privata relationerna. På ett ungefär: Är du inte nöjd? Byt! Förändring är per definition någonting bra. Eller? Björk tycker att vi glömmer bort det mänskliga värden som byggs upp av tid och varaktighet.
”Lyckliga i alla sina dagar” är en extremt metodisk och stringent genomgång av de svagheter som finns med samhällssystemet kapitalismen och vad upplägget (kanske?) gör med oss människor.
Texten är bitvis rasande, ibland sarkastisk och ibland överdrivet pedagogiskt. Hela tiden håller hon en röd tråd utan förvirrande sidospår. Vissa slutledningar känns en aning förenklade och eventuella motargument bemöts inte över huvud taget. Men å andra sidan – tesen om att kapitalismen är ett ohållbart och omänskligt samhällssystem som påverkar oss ända in i själen driver hon med bravur ända in i mål.
Mottagen: 8 november 2012
Anmäl textfel