LitteraturMagazinets recension
av Nordiska myter - från Yggdrasil till Ragnarök, Neil Gaiman
Intressant men utan Gaiman-känsla
Loke har lustigt nog blivit ett allt populärare namn på små barn. I nordisk mytologi är Loke listig, charmig och klok, men också hela tiden fylld av djävulskap.
Utan egentligt skäl mördar han den snällaste av alla gudar, Balder. Inte nog med det, han ligger bakom att Balders egen bror skjuter det avgörande skottet. Historien om Balders död och den andra klassiska sagorna om de nordiska gudarna har Neil Gaiman samlat i en volym, återberättat med hans sedvanliga humor. Gaiman inspireras ofta av myter och sagor när han skriver sina böcker. Den fantastiska skräckisen ”Coraline” inspirerades av bland annat gaeliska myter. ”Odd och frostjättarna” tar avstamp i Fimbulvintern, den långa vintern som föregår Ragnarök.
”Nordiska myter” är en samling med de mest kända berättelserna från Eddan. Här är rövarhistorien om när Tor tvingas klä ut sig till fager ungmö för att få tillbaka sin hammare och historien om när Oden offrar sitt öga för att få tillgång till Mimers brunn. Han berättar om Lokes barn och när Tor går förlorande ur en brottningsmatch med en särskild gammal gumma – och förlorar. Givetvis finns också Balder och hans öde med. Man har roligt när man läser men som stort fan av Neil Gaiman hade jag önskat mer av Gaiman i historierna. Men det finns ofta en stillsam humor i berättelserna som kommer fram i den utmärkta svenska översättningen.
”Nordiska myter” är en välskriven samling som passar bra för barn och vuxna som vill fördjupa eller repetera de gamla guda berättelserna. Och jag undrar varför namnet Loke klättrar på namnlistorna medan Balder ligger stadigt stilla.
Mottagen: 2 oktober 2017
Anmäl textfel
