Allting börjar med att Fuada och Saadia släpps ur fängelset och vi får följa dem fram till dess att de deltar i demonstrationerna på Tahrirtorget. Vägen dit är både underhållande och sorglig, den går via äktenskap, barnafödande och protester och omges av diskussioner och tankar om demokrati, journalistik, korruption, litterärt skrivande, kreativitet och om kvinnans situation i Egypten.

REVOLUTIONER uppstår inte ur tomma intet. Även när alla förutsättningar finns där, så krävs det också att folket reser sig.

I Nawal El Saadawis nya roman Revolutionsskrivarna får vi följa Shakir, Fuada, Kaukab, Saadia, Hanadi och Dalia ett antal kvinnor, somliga fattiga, andra överklass, men med det gemensamt att de alla på olika sätt är viktiga i den kamp som leder fram till den egyptiska revolutionen.

Allting börjar med att Fuada och Saadia släpps ur fängelset och vi får följa dem fram till dess att de deltar i demonstrationerna på Tahrirtorget. Vägen dit är både underhållande och sorglig, den går via äktenskap, barnafödande och protester och omges av diskussioner och tankar om demokrati, journalistik, korruption, litterärt skrivande, kreativitet och om kvinnans situation i Egypten.

Revolutionsskrivarna är som en spegling av revolten; ibland fragmentarisk, ibland våldsam men framförallt en myllrandeberättelse där olika röster krockar, vinglar till och bråkar med varandra för att slutligen smälta samman.