LitteraturMagazinets recension
av Alvernas liv, Muriel Barbery
Barbery tillbaka med filosofisk fantasy
Författaren Muriel Barbery är tillbaka med en ny fantasyroman, "Alvernas liv". Det är den första delen av två, och liksom tidigare romaner har den en helt originell stil.
För några år sedan gjorde Muriel Barbery stor succé med den filosofiska romanen "Igelkottens elegans". Därför är det höga förväntningar när hon nu är tillbaka, med en fantasyroman. "Alvernas liv" är den första delen av två om två flickor med speciella egenskaper.
Clara och Maria är båda hittebarn och lika gamla, men de växer upp på helt olika platser. Maria i en fransk by och Clara i de italienska bergen. De är från början omedvetna om varandras existens, men deras öden ska så småningom flätas samman när människorna står inför hot som bland annat innefattar en eventuell konflikt med alverna.
Det finns med andra ord flera klassiska fantasy-element i "Alvernas liv". Olika världar möts och en kamp mellan ont och gott, eller åtminstone mellan förstörelse och uppbyggnad, är på gång. Precis som i flera andra fantasyromaner utspelas berättelsen i en något obestämbar svunnen tid, Barbery väljer att utgå från den värld som vi känner till när hon skapar miljöerna för handlingen.
De magiska förmågor som Clara och Maria besitter är olika men hör ändå ihop med den helhet som utgör deras verklighet. Maria visar tidigt en övernaturlig koppling till naturen och de krafter som verkar där. Clara å andra sidan har konstnärliga instinkter som går långt bortom absolut gehör. Hon spelar i tidig ålder musikstycken bara utifrån att ha sett noterna en gång.
Liksom Barbery i tidigare romaner har haft en filosofisk ansats tar även denna bok sig an de stora frågorna. Det är som en intellektuell fantasy och kanske är det därför som det känns originellt. De filosofiska anspråken handlar bland annat om hur allt hör ihop – naturen och kulturen, det jordiska och det magiska. I alvernas värld talas det om att allt är tillsammans och att åtskillnad är sjukdom.
Flickorna är en länk mellan de olika elementen och världarna. Till sin hjälp att hantera sina förmågor och få kontakt med varandra har Clara och Maria människor runt omkring sig som har kännedom om deras uppgifter. Dessutom finns ett alvråd som emellanåt kommer med instick i berättelsen för att kort klargöra vad det är som händer.
Barberys återkomst är efterlängtad, och trots att filosofin till viss del är utbytt mot sagor och magi så känns stilen igen. Hon lägger stor vikt vid språket, och i samklang med den fantasirika berättelsen är det en poetiskt präglad prosa. Emellanåt blir det kanske något överlastat men för det mesta är det vackert och stämningshöjande.
Gamla profetior och berättelser talar om vad som kommer att hända och att det är två flickor som kan skingra de dimmor som fördunklar världen hos såväl alver som människor. Med berättelser frigörs kunskaper och det är därmed berättelserna som kan förändra verkligheten. Det är väl ett förhållande som känns igen i den icke-litterära världen. Den som kan kontrollera berättelsen om verkligheten får ofta stort genomslag.
Mottagen: 7 december 2015
Anmäl textfel
