Kompisen är så arg att han nästan brinner upp. Som ett ångande strykjärn och en kokande kastrull. Han kan inte sluta bråka, fast han vill. Allt snurrar runt, han vill riva, bita och förstöra. En lugn hand klappar honom mjukt. Och till slut går det faktiskt över. Plötsligt ångrar han sig, så dum han är! Hur ska någon någonsin vilja leka med honom nu?

Bilderböckerna om Olivia och Kompisen handlar om svallande känslostormar. Känslor som tar över, som inte går att behärska eller styra. På pricken - i både text och bild - gestaltar de en obehärskad, villkorslös ilska som nog alla barn kan känna igen sig i.

Kompisen är så arg på Dockan att han nästan brinner upp. Som ett ångande strykjärn och en kokande kastrull. Allt snurrar runt, han vill riva, bita och förstöra. Tredje boken om Olivia och Kompisen handlar om ilska, om Kompisen som är riktigt förbannad!

Kompisen får följa med Olivia till dagis. Det får inte Dockan, fast hon så hemskt gärna vill. När Kompisen kommer hem igen är inget sig likt. Dockan leker med Räven och Kompisen får inte vara med. Dockan och Räven har hemligheter, viskar, skrattar och har kul. Kompisen bryr de sig inte längre om. Det är inte roligt för Kompisen och plötsligt går det inte längre. Det brister och han blir argare och argare och argare…

"Kompisen blir alldeles varm.
Som ett ångande strykjärn och en kokande kastrull.
Han vill slå.
Han vill spotta.
Han vill skrika.
- Dumma er!
En argeld brinner i honom.
Brinner och brinner.
Allt blir rött och svart."

Kompisen blir så arg att han nästan brinner upp. Han kan inte sluta bråka, fast han vill. Allt snurrar runt, han vill riva, bita och förstöra. En lugn hand klappar honom mjukt. Och till slut går det faktiskt över. Kompisen blir alldeles trött och plötsligt ångrar han sig. Så dum han är! Hur ska någon nånsin vilja leka med honom nu?

Bilderböckerna om Olivia och Kompisen handlar om svallande känslostormar. Känslor som tar över, som inte går att behärska eller styra. I tredje boken om Olivia och Kompisen tar Moni Nilsson & Per Gustavsson sig an ilska. På pricken - i både text och bild - gestaltar de en obehärskad, villkorslös ilska - som nog alla barn kan känna igen sig i.