Recension av Timmarna, Michael Cunningham
Magisk berättelse där tre livsöden vävs ihop
"Timmarna" är en succéroman och för den belönades författaren Michael Cunningham med ett Pulitzerpris. Den har också blivit en hyllad film.
Jag gjorde det omvända och såg filmen före jag läste boken, men det gjorde inget. Ändå var läsningen en närmast magisk upplevelse. Nu vill jag se filmen igen.
Vi får följa tre olika kvinnor under en dag.
Virigina Woolf, den mentalt instabila författaren som 1923 skriver en ny bok; "Mrs Dalloway".
Laura Brown, hemmafrun som vantrivs och som 1949 läser Virgina Woolfs bok vilket medför att hon börjar tänka i nya banor.
Clarissa Vaughan som 1998 håller på att förbereda en fest för sin döende före detta älskare Richard.
Historien om dessa tre vävs skickligt samman via romanens fjärde kvinna, Mrs Dalloway.
Jag känner mycket för de här personerna, inte minst för Laura som vantrivs i sitt liv.
Det är oerhört sorgligt att läsa om relationen mellan henne och sonen. Hon lägger mycket av sin ångest i den misslyckade tårtan hon bakat åt sin man som fyller år den här dagen.
"Har den äran på födelsedagen, älskling", säger hon.
Ursinnet stiger oväntat som en kramp, fastnar i halsen. Han är grov, snuskig, dum, han har spottat på hennes tårta. Hon sitter här inspärrad på livstid och ska föreställa fru. Hon måste ta sig igenom natten och sedan nästa morgon och sedan ännu en natt här, i de här rummen, utan någonstans att ta vägen. Hon måste vara till lags, hon måste hålla ut."
Jag skulle vilja kalla den här boken fulländad. Trots att den sträcker sig över endast 220 sidor innehåller den allt jag kan önska, och lite till. Berättelsen är fängslande. Språket förtrollande. Jag ville aldrig att den skulle ta slut.
Jag är djupt imponerad av mannen bakom berättelsen om de tre kvinnorna och vill nu läsa varenda ord skrivet av och om honom.
Mottagen: 8 oktober 2012
Anmäl textfel