LitteraturMagazinets recension
av Liten handbok i konsten att bli lesbisk, Matilda Tudor
Välkända fakta om patriarkatet paketerade med lagom fräck twist
Den nya handboken i konsten att bli lesbisk är en rejäl känga mot en samtid där Ryssland förbjuder folk att tala positivt om homosexuella, där kvinnor fortfarande tjänar mindre än män och måste räkna sitt eget hem som den farligaste platsen att befinna sig på.
Hos Anonyma Heteroister (AH) arbetar vi med möten enligt ett tolvstegsprogram som ämnar ge kvinnan insikt och kunskap om heterosexualitetens negativa konsekvenser. Som vi säger på våra träffar: "Hej, jag är heterosexuell – men inte så länge till."
Mian Lodalen, författare, lesbisk feministikon, och Matilda Tudor, doktorand med queera forskningsområden, har tagit alla de kvinnor som någon gång utbrustit "Jag önskar att jag vore lesbisk" på orden och skapat "Liten handbok i konsten att bli lesbisk". Här får vi ta del av tips och tankar kring allt vad det lesbiska paradiset har att erbjuda. Vi får svar på frågan varför man vill att ens dotter ska bli lesbisk, får förtryckande heteronormer upplyfta i ljuset och, kanske härligast av allt, lär oss en massa om göttigt jämlikt flatsex. Författarna uppmanar oss alla att byta sida, eller åtminstone inspireras av "the lesbian way of life". Frihet, jämlikhet och systerskap!
Boken innehåller egentligen inga nyheter. Det är välkända fakta paketerat med lagom fräck twist. Texterna flankeras av illustrationer av bland annat Nina Hemmingsson, Liv Strömquist, Hanna Gustavsson och Karolina Bång. Intervjuer med sköna kvinnor som Nour El Refai och Maria Sveland sätter ytterligare trevlig personlig prägel på handboken.
Det är humoristiskt, glatt och nästan käckt. Men bara på ytan. Under det stundtals nästan glättiga språket ligger ett stort mörker och pyr. För det är ju faktiskt för jävligt att vi inte kommit längre än så här. Att vi fortfarande lever så ojämställda liv (i världens mest jämställda land) att kvinnor på statistiskt säkerställd grund kan räkna sitt hem som den farligaste platsen att befinna sig på.
Den manlige reportern som intervjuar Lodalen och Tudor om boken säger - "som man är det inte utan att man känner sig attackerad (...) att man inte behövs till något annat än att leverera spermier". Och det är någonstans här det blir verkligt intressant. För det reportern fått syn på är inget annat än det patriarkala systemet. Den rädsla som väcks i den privilegierade när hen tänker sig in i en verklighet där dessa privilegier inte längre är lika självklara. För vad är det egentligen han räds? Tanken på att leva i ett samhälle där hans enda värde ligger i att vara en kropp som kan tillfredsställa andras sexuella behov? Den kvinna som utan problem kan relatera här räcker upp en hand.
Avslutningsvis, om du som identifierar dig som heterosexuell man känner samma känsla av hot som P4-mannen bubbla upp inom dig - ignorera den! Anar du att din partner kommer att kunna relatera till bokens budskap - köp den till dig själv! Du om någon borde nämligen verkligen läsa den. Många är de kvinnor som skulle uppskatta en partner som åtminstone närstuderat avsnitten om lesbiskt sex. Kom igen nu, jag vet att du vill.
Mottagen: 20 maj 2014
Anmäl textfel
