Connie är en flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster och hennes man i ett nybyggt miljonprogram i frikyrkometropolen Jönköping. Hennes pappa är visserligen världens roligaste, men han dyker bara upp när det passar honom.

Connie är inte som andra ungar. Flickornas rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Men så småningom får hon en själsfrände i jämnårige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger igen och slår trotsigt in på en allt farligare väg..

Ett maskrosbarns uppväxt

Connie är en flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster och hennes man i ett nybyggt miljonprogram i frikyrkometropolen Jönköping. Hennes pappa är visserligen världens roligaste, men han dyker bara upp när det passar honom. 
  Connie är inte som andra ungar. Flickornas rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Men så småningom får hon en själsfrände i jämnårige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger igen och slår trotsigt in på en allt farligare väg.
  Omedvetet börjar Connie härma sin pappa ? den karismatiske charmören som byter flickvänner oftare än kalsonger, bohemen, kondomförsäljaren, Cornelisimitatören, racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränser för tänjandets skull.   Dårens dotter handlar om en flickas villkorslösa kärlek till en pappa som inte liknar någon annan. En oförglömlig, delvis självbiografisk roman, fylld av både humor och svärta.  

En oförglömlig roman om en flickas villkorslösa kärlek till en pappa som inte liknar någon annan

Connies pappa är världens roligaste, men han dyker bara upp när det passar honom. Så Connie växer upp hos sin moster i ett nybyggt miljonprogram i frikyrkometropolen Jönköping. Men omedvetet börjar hon härma sin pappa – charmören som byter flickvänner oftare än kalsonger, kondomförsäljaren, Cornelisimitatören, racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränser för tänjandets skull.

Oförglömlig roman om en flicka vars pappa inte liknar någon annan

Året är 1969 och Connie ska fylla sju år. En flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster i det nybyggda miljonprogrammet i Jönköping. Hennes mamma är död och hennes egensinnige far dyker bara upp när det passar honom.

Connie är inte som andra ungar och hennes utanförskap blir än mer påtagligt i skolan. I killarnas vilda lekar är hon inte välkommen. Flickornas twistande och rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Redan i första klass är hon hopplöst efter klasskamraterna.

Hon genomlider lektionerna genom att prata oavbrutet, somna liggande på bänken eller drömma om att hennes mamma ska komma tillbaka som en räddande, vit gås och flyga henne bort från skolan.

Men så småningom får hon en själsfrände i jämnårige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger igen och slår trotsigt in på en allt farligare väg. När de på skolans vägg felstavat klottrar ”ungjävlana hämmnas” är det bara början.

Omedvetet härmar Connie sin pappa. Cornelisimitatören som trollbinder åhörarna. Den oförliknelige Berättaren. Mannen som byter flickvänner oftare än kalsonger. Bohemen. Butiksägaren som obehindrat pratar tattarspråket romani. Racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränser för tänjandets skull, är övertygad om att även båtar och bilar har känslor och retar upp halva Småland genom att dela ut gratis kondomer vid ett frireligiöst väckelsemöte.

Tillvaron snurrar i en allt snabbare takt för dem båda. Pappans galenskaper eskalerar och Connie inser till slut att hon inte har någon annan än sig själv att lita till.

Mian Lodalen har skrivit en oförglömlig roman med både svärta och humor. Den handlar om ett barns villkorslösa kärlek till sin förälder - och om hur världens roligaste pappa i sin självupptagenhet inte förmår ta ansvar, sätta gränser eller skydda sin dotter. Men här finns också hoppet. Connie är ett maskrosbarn som reser sig och går sin egen väg.

Om en flicka vars pappa inte liknar någon annan

Connie är en flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster och hennes man i ett nybyggt miljonprogram i frikyrkometropolen Jönköping. Hennes pappa är visserligen världens roligaste, men han dyker bara upp när det passar honom.

Connie är inte som andra ungar. Flickornas rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Men så småningom får hon en själsfrände i jämnårige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger igen och slår trotsigt in på en allt farligare väg.

Omedvetet börjar Connie härma sin pappa - den karismatiske charmören som byter flickvänner oftare än kalsonger, bohemen, kondomförsäljaren, Cornelisimitatören, racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränser för tänjandets skull.

Dårens dotter handlar om en flickas villkorslösa kärlek till en pappa som inte liknar någon annan. En oförglömlig, delvis självbiografisk roman, fylld av både humor och svärta.

Mian Lodalen, född 1962, är uppvuxen i Jönköping men bor numera i Stockholm. Hon är författare och har bland annat givit ut romanerna Smulklubbens skamlösa systrar och Trekant. Hon är dessutom verksam som frilansjournalist, krönikör och föredragshållare.

Oförglömlig roman om en flicka vars pappa inte liknar någon annan

Året är 1969 och Connie ska fylla sju år. En flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster i det nybyggda miljonprogrammet i Jönköping. Hennes mamma är död och hennes egensinnige far dyker bara upp när det passar honom.
Connie är inte som andra ungar och hennes utanförskap blir än mer påtagligt i skolan. I killarnas vilda lekar är hon inte välkommen. Flickornas twistande och rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Redan i första klass är hon hopplöst efter klasskamraterna.
Hon genomlider lektionerna genom att prata oavbrutet, somna liggande på bänken eller drömma om att hennes mamma ska komma tillbaka som en räddande, vit gås och flyga henne bort från skolan.
Men så småningom får hon en själsfrände i jämnårige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger igen och slår trotsigt in på en allt farligare väg. När de på skolans vägg felstavat klottrar ”ungjävlana hämmnas” är det bara början.
Omedvetet härmar Connie sin pappa. Cornelisimitatören som trollbinder åhörarna. Den oförliknelige Berättaren. Mannen som byter flickvänner oftare än kalsonger. Bohemen. Butiksägaren som obehindrat pratar tattarspråket romani. Racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränser för tänjandets skull, är övertygad om att även båtar och bilar har känslor och retar upp halva Småland genom att dela ut gratis kondomer vid ett frireligiöst väckelsemöte.
Tillvaron snurrar i en allt snabbare takt för dem båda. Pappans galenskaper eskalerar och Connie inser till slut att hon inte har någon annan än sig själv att lita till.
Mian Lodalen har skrivit en oförglömlig roman med både svärta och humor. Den handlar om ett barns villkorslösa kärlek till sin förälder - och om hur världens roligaste pappa i sin självupptagenhet inte förmår ta ansvar, sätta gränser eller skydda sin dotter. Men här finns också hoppet. Connie är ett maskrosbarn som reser sig och går sin egen väg.

"Det här är en barndomsskildring, alltså en sådan som det tycks gå tretton på dussinet av nu för ­tiden, men Mian Lodalens bok sällar sig till de bästa. ... Mian Lodalen har med besked placerat Jönköping på den litterära kartan, det är roligt, tänkvärt, hejdlöst, gripande och inte så lite bengalo, som det heter på romani och som vi sa i Jönköping om någon som var lite knäpp."
Svenska Dagbladet

" 'Dårens dotter' är en fantastiskt rolig, sorglig och gripande berättelse, som förtjänar att läsas i egen rätt. ... Lodalen har exakt tonträff i Connies funderingar över livet. Det är ett oerhört driv i berättelsen och trots att den emellanåt bågnar av sorg och förtvivlan är den helt renons på sentimentalitet. Tvärtom har den en besk humor som skär igenom svärtan. 70-talets Jönköping är också levande skildrat, både vad gäller tids- och lokalfärg ..."
Sydsvenska Dagbladet

"tttt. Den drastiska humorn finns kvar från Mian Lodalens tidigare böcker. Men här kombinerad med betydligt svartare penseldrag. En delvis självbiografisk roman med mycket smärta som pyser ut mellan de dråpliga beskrivningarna ... utan tvivel hennes starkaste roman."
Tara

"Mian lyckas förmedla känslan av att bli sviken och utlämnad, utan att framställa sig själv som ett offer eller fadern som enbart ond. Lodalens bästa hittills."
Expressen

"Han är rolig, han är rapp, han får vem som helst på fall, han är Connies pappa och hon älskar honom villkorslöst. En grymt bra historia med mycket humor, hopp och förtvivlan."
Aftonbladet

"Det är egentligen en mörk historia om hur en flicka blir dubbelt sviken av samhället och sin far, men den berättas i ett högt och nästan muntert tempo. Connie blir aldrig bara ett offer och Teds kärlek är stor trots allt."
Dagens Nyheter

"Pappan kallas tattare och dåre, älskar ’caretas’ (bilar) och berättar makalöst (o)sanna historier. Connie, dårens dotter, avgudar honom och vill vara i hans värld. I Lodalens delvis självbiografiska roman från 1970-talets Jönköping finns gott om mänskligt ’jiddrepa’ (oväsen). Dråpligt, hjärtskärande lojalt, förtvivlat, övergivet och hoppfullt."
Östgöta Correspondenten

"Jag gillar tonen, jag gillar den ickemoralistiska skildringen av Connies kärlek till sin tokiga pappa. Lodalen påminner om rätten att älska också det som kanske inte 'passar sig'. Det har hon alltid gjort. ... Dårens dotter är knappast en uppgörelse, utan en glödande kärleksroman."
Arbetaren

"QX QX QX QX. Mians språk gör att det stundtals bubblar upp små skratt mitt i svärtan, men ofast fastnar de i halsen. Samtidigt är det här en historia som inspirerar och ger hopp. ... en generationsroman, som jag gärna vill rekommendera till alla som någon gång känt sig utanför." QX

"I Dårens dotter ifrågasätts normaliteten genom faderns och dotterns ständiga bus och galenskaper. Styrkan ligger i gestaltningen av relationen mellan fadern och dottern. ... Det är osentimentalt med mycket svart humor."
Norrbottens-Kuriren

"Många scener är oförglömliga, roliga och oerhört rörande ..."
Aftonbladet

"Mian Lodalen skildrar det androgyna barnet på ett strålande sätt. Det är spännande att läsa om en pojkflicka som anammar sina egenskaper istället för skämmas över dem."
Borås Tidning

"Mian Lodalen skriver så att det värker i hjärtat om lilla tjejen Connie som tappert kämpar för att överleva i en värld av självupptagna, trasiga och heljobbiga vuxna där hennes egen karismatiska, men oberäkneliga, 'dåre' till pappa trots allt hör till de mer mänskliga."
Föräldrar & Barn

"Det här är en av de bästa romaner jag läst på länge. Den är delvis självbiografisk, har ett härligt språk som riktigt gnistrar av energi och är både sorglig och väldigt rolig. Dårens dotter är helt enkelt ett riktgit fynd som varmt kan rekommenderas."
Tranås-Posten

"Jönköpingsdottern Mian Lodalens delvis självbiografiska bok är tragisk, hjärtskärande, saklig och underbar. Lodalen har en fantastisk förmåga att beskriva ett barns tankar på ett fullständigt osentimentalt sätt, trots de svårigheter hon möter ... 'Suverän barndomsskildring' och 'Ett stycke historia' låter skittråkigt men det här är så mycket mer. Det är en jäkligt bra bok, helt enkelt!"
Finnveden NU


"Innehållet är också det anmärkningsvärt starkt - skrivet ur barnets perspektiv - på ett både roligt och sorgset sätt."
Leva!

"Många läsare kommer att njuta av igenkännandets behag. För berättelsen om Connie lyckas fånga både barns oro och glädje."
ETC

"Genom en stark berättarröst och en slagfärdig humor får man som läsare tillgång till Connies inre samtidigt som en tidstypisk miljöskildring målas upp. Även om temat för tankarna till Åsa Linderborgs Mig äger ingen har Lodalen en alldeles egen röst. ... Jag tror att många kommer att sträckläsa denna uppriktiga och många gånger hjärtskärande historia."
Elin Johannesson, BTJ, häfte 08122535

"Dårens dotter bär självbiografiska drag och med Mians rappa, snabba språk blir det en humoristisk skildring av en pappa som inte liknar någon annan pappa. Men här finns också svarta beskrivningar av hur villkorslös kärlek påverkar människor och barn i synnerhet."
Skaraborgs Allehanda