LitteraturMagazinets recension
av Hasselskogen, Melissa Albert
Alice i sagoskogen
När Alices mormor Althea dör kan mor och dotter i lugn och ro stadga sig i New York, men när mamma Ella försvinner växer mysteriet som gäckat Alice sen barndomen.
I början påminner "Hasselskogen" en del om Marisha Pessls bok "Nattfilm", både stilmässigt och med själva mysteriet som kretsar kring den otillgängliga, gåtfulla och i det närmaste mytomspunna författaren Althea Proserpine, Alices mormor som blivit kultförklarad av en liten men desto mer hängiven läsarkrets. Mormor Altheas enda bok, en gruvlig sagosamling, har blivit ett obskyrt samlarobjekt, så svåråtkomlig att inte ens Alice har läst den.
Alice och mamma Ella har levt ett kringflackande och otursförföljt liv. De har hållt sig borta från Altheas beundrare och från Hasselskogen, hennes stora gods som saknar adress.
"Mamma och jag levde som nomader, bodde hos vänner tills det blev alltför tydligt att vi inte var välkomna längre, gjorde oss bräckliga, tillfälliga bon innan vi drog vidare. Vi hade inte lyxen att kunna bli nostalgiska. Vi hade ingen möjlighet att stanna upp. Inte förrän det år då jag fyllde sjutton och Althea dog i Hasselskogen."
Blandningen av realism och fantasi är inte helt unik. "Hasselskogen" för tankarna till verk av Michael Ende, Cornelia Funke, Jeff Noon, Catherynn M. Valente och självklart Lewis Carroll. Men Melissa Albert imponerar med sin debut, inte minst genom det mörker som sänker sig över hjärtat av Manhattan och är rätt ovanligt i den här typen av böcker för unga vuxna. Althea har länge varit Alices hemliga besatthet och hennes intresse delas av Finch, den rikaste killen i hennes nya skola, han har till och med läst hennes sagor. När de ger sig av tillsammans för att hitta Ella finner de kanske sig själva.
Mottagen: 10 mars 2018
Anmäl textfel
