LitteraturMagazinets recension av Röd kärlek : en östtysk familjehistoria, Maxim Leo
Prisad östtysk familjehistoria
Maxim Leo skildrar livet i Östtyskland under kommunismen och finner de flesta aspekter av det tyska 1900-talet inom sin egen familj.
Maxim Leo utforskade sin familjs historia, inte minst för att hitta sin egen identitet. Resultatet blev boken ”Röd kärlek” som bland annat fått Europeiska bokpriset. Den rör sig över kontinenten och mellan generationer.
En fråga Maxim Leo ställer sig själv är hur kom det sig att han så snabbt kunde byta från att vara östtysk till att bli västtysk efter murens fall.
Genom bra personliga berättelser blir historien mer begriplig och så är det också med Maxim Leos välskrivna familjehistoria. När man får följa hans farfar Gerhard – jude som anslöt till motståndsrörelsen i Frankrike dit han flyttat från det allt mer totalitära Tyskland – förstår man också hur så många kunde köpa den kommunistiska drömmen i DDR. Den antifascistiska kampen gick över till en vision om att bygga det perfekta socialistiska samhället.
Boken är en berättelse om såväl motstånd som anpassning. Det är inte bara Maxim som byter fot från öst till väst. Han upptäcker att hans morfar Werner under 1930-talet haft nära samröre med nazisterna för att efter kriget byta sida och bli en etablerad socialist. Författaren konstaterar att en del människor skulle klara sig oavsett systemets färg.
Leos föräldrar vacklar också mellan motstånd och anpassning. Pappa Wolf är ofta kritisk till hur socialismen förvanskas i DDR-apparaten och hamnar, liksom flera andra i familjen, under Stasis övervakning. Mamma Anne är under uppväxten hängiven partiet men blir allt mer tvivlande när hon upptäcker brister i systemet och hur drömmarna ersätts med ett grått förvaltande och ett misstänksamt övervakningssamhälle.
Skildringar av livet i Östtyskland under kommunismen är inte lika vanliga som liknande berättelser under nazismens styre. Leos historia är minst lika intressant och man inser likheterna mellan de båda samhällena som drevs av helt motsatta ideologier. Drömmarna, förtrycket av oliktänkande, människorna som försöker leva ett anständigt liv trots allt, det paranoida styrelseskicket finns där.
Även Leos bok utspelas i långa stycken under 1930-talet, när han intervjuar far- och morföräldrar. Det som gör boken så intressant är att han finner flesta aspekter av det tyska 1900-talet inom sin egen familj; öst-väst, kommunism-nazism, motstånd-medlöperi, offer-förövare. Utifrån det gör han själv sina val och tolkar sin egen identitet. Det historiska blir personligt.
Till slut faller det östtyska systemet och det är med visst vemod och ganska stor vilsenhet som Leo och hans familj ska gå vidare. Det är fascinerande att ta del av deras utveckling och händelserna kring 1989 där den ”stora antifascistiska skyddsvallen” rämnar och öppnar upp för ett annat samhälle. Man tänker på hur många som idag lever i ett demokratiskt Tyskland, men som var anpassade för det totalitära DDR, på samma sätt som dessa i sin tur var präglade av det Tyskland som varit innan det. Historien är ett ständigt hjul i rörelse.
Mottagen: 21 januari 2015
Anmäl textfel