LitteraturMagazinets recension
av Hemmet, Mats Strandberg
Ruggig stämning i stark berättelse
Mats Strandbergs föregående skräckthriller utspelade sig på en ovanlig plats, nämligen en Finlandsfärja. Det var en alldeles perfekt och klaustrofobisk plats för den berättelsen. Även i den nya skräckromanen har han lyckats hitta en ovanlig lokal för handlingen. Vi får följa med till småstadsidyllens frizon, ålderdomshemmet!
Mats Strandberg är född 1976 och är för många känd genom Engelsforstrilogin, som han skrev ihop med Sara Bergmark Elfgren. Med sin föregående bok ”Färjan” slog han verkligen igenom på egen hand, även om det inte var hans debut. Att Mats har Stephen King som inspirationskälla undgår nog ingen läsare. Faktum är att han själv säger att hans intresse för skräckromaner väcktes när han som barn började läsa Stephen King.
I ”Hemmet” befinner vi oss i en småstad någonstans i Sverige. Allt verkar vara frid och fröjd men när Joels mamma Monika ska flytta in på demensboendet Tallskuggan börjar saker och ting gå fel, riktigt fel. Monikas demens tilltar och hon får våldsamma utbrott. Det verkar som om hon inte alls är sig själv längre och det går inte enbart att skylla på hennes sjukdom. När sedan det oförklarliga beteendet och rädslan sprider sig bland patienterna på avdelning D måste något göras för att få kontroll på situationen, men vad? Joel, som fått ansvar för sin mamma Monika, träffar i samband med sin mammas inflyttning på sin barndomsvän Nina. Nina arbetar på ålderdomshemmet och även hon har noterat att det inte längre står rätt till på avdelning D sedan Monika flyttade in. Trots att Joel och Nina för många år sedan skiljdes under kaotiska och kvalfyllda former tvingas de nu samman för att övervinna det hotfulla mörker som sänker sig över Tallskuggan.
Återigen har Mats Strandberg skapat ruggig läsning! Visst har jag, precis som många andra, lite svårt när det övernaturliga kommer in i bilden. Det gäller inte bara Mats böcker utan det är samma sak även när jag läser till exempel Stephen King. Men här gäller det hålla fast i den starka berättelsen som skapas och sedan bara ”köpa läget”. Vill man bli skrämd och låta sig ryckas med måste man bidra med lite egen fantasi och dessutom låta sig luras. Är man som läsare inte beredd på det, så fungerar nog inte denna genre så bra.
Oftast uppskattar jag det och min åsikt är att Mats har en fin känsla för att först bygga upp det ”normala” i historien. Det gör han genom realism och gedigna karaktärer. Sedan, när man väl är inne i berättelsen, så tar han oss läsare med på en hisnande resa.
Vem skulle du ge bort den här boken till?
-Till en skräckälskande Stephen King-läsare!
Mottagen: 8 december 2017
Mats och Sara i nytt projekt
"Cirkeln" och "Eld" blir serie
Läs mer ...
Anmäl textfel
