Mats Olsson är sportkrönikör av internationellt snitt. Han är lika hemmastadd i dånet på San Siro som på ljugarbänken i ett regnigt Jonstorp, hans närvarokänsla lika stark när han sitter med New York Times och en Cajun Martini på Jones som när han höjer knytnäven framför idrottens fuskare och reklambaroner. Krönikorna i Expressen är inte bara berättelsen om vår tids mest älskade underhållningsindustri, utan också berättelsen om hans eget liv. För det är där det måste börja, i den egna erfarenheten.

»Urvalet i den här boken handlar inte nödvändigtvis om mästerskap eller mästare. Meningen var att hitta läsupplevelsen, att hitta nåt som går att läsa 12 år senare. Det kan vara långa och sömnlösa nätter, hopplösa deadlines i andra tidszoner, oändliga resor med Shinkansen (ett väldigt snabbt tåg) och alldeles för många flygplatser och hotellrum. Det kan vara allt det men det överskuggas alltid av en match, en tävling, att man aldrig vet vad som kommer att hända. Det var vad jag en gång ville med mitt liv, det oväntade.«

(ur Mats Olssons förord)

Mats Olsson är sportkrönikör av internationellt snitt. Han är lika hemmastadd i dånet på San Siro som på ljugarbänken i ett regnigt Jonstorp, hans närvarokänsla lika stark när han sitter med New York Times och en Cajun Martini på Jones som när han höjer knytnäven framför idrottens fuskare och reklambaroner.

Krönikorna i Expressen är inte bara berättelsen om vår tids mest älskade underhållningsindustri, utan också berättelsen om hans eget liv. För det är där det måste börja, i den egna erfarenheten.

»Urvalet i den här boken handlar inte nödvändigtvis om mästerskap eller mästare. Meningen var att hitta läsupplevelsen, att hitta nåt som går att läsa 12 år senare. Det kan vara långa och sömnlösa nätter, hopplösa deadlines i andra tidszoner, oändliga resor med Shinkansen (ett väldigt snabbt tåg) och alldeles för många flygplatser och hotellrum. Det kan vara allt det - men det överskuggas alltid av en match, en tävling, att man aldrig vet vad som kommer att hända. Det var vad jag en gång ville med mitt liv, det oväntade.«

(ur Mats Olssons förord)