Recension
av Judas barn, Markus Heitz
Ett sällskap på väg mot sanning eller förfall?
Året är 2007 och syster Theresia ledsagar ytterligare en sjukling mot ljuset. Ingen vet hur många hon fakiskt hjälpt till andra sidan. Therisa är fast i den kropp hon förvandlades i, förevigt ung och vacker. Hon tyngs av alla år hon avverkat, alla liv hon släkt, alla liv hon försökt rädda. Skulden kväver henne och hon börjar skriva sina memoarer. Heitz låter Theresia berätta om sitt nuvarnade liv och vi får följa hennes återblickar decenier bakåt i tiden.
Vi får följa den yngre Theresias levnadshistoria som börjar i Serbien 1670. Historien börjar hos flickan Jitka och hennes mor som bor i en liten by. Jitka behandlas som en spetälsk, inte nog med att hon är en riktig yrhätta, hennes hud bär ett specielt märke. Ett märke som fyller byborna med fasa. Händelser skiljer Jitka och hennes mor åt och plötsligt gör Jitkas far entré i hennes liv. Nu öppnas dörrarna åt mystikens värld. Fadern utbildar Jitka i alkemi, mystik och slutligen blir hon invigd i vampyrism. Jitka är diciplinerad och väldigt målmedveten, snart har hon en stor kunskap inom mysticismens värld, inträdesprovet är snart här. Jitkas och hennes fars högsta dröm är att hon ska bli upptagen i sällskapet Judas barn, men då måste hon klara provet. Ljusskygga varelser som ägnar sina övernaturligt långa liv åt forskning. Jitka upptäcker dock att syftet inte är så ädelt som det låter, maktspel och korruption tar sin början. Jitka börjar tvivla på vem hon kan lita på.
Heitz vampyrer är inte precis Twilight snygga varelser som glittrar i solen. Men att säga att där inte finns likheter är en lögn. I Heitz roman finns det fula, hemska, elaka vampyrsläkten. Men det finns också vackra vamyprer som försöker undvika människoblodet och leva efter någon slags mental kodex. Judas barn baseras på verkliga hörsägen och dokument från 1731-1732, Heitz ville utforska bilden av vampyren. De historiska inslagen baseras på bland annat rättegånsprotokoll från början av 1700-talet, och östeuropeisk vampyrmytologi gör att den blir säregen i sitt slag. Faktum är att Heitz själv verkar osäker på om vampyren är en myt eller ej.
Är du en fantasynörd som avverkat romaner lika tjocka som ditt eget lår? Eller en motståndare till Edward? Då har du en bra genomarbetad, intresseväckande historisk vampyrroman du kan sätta tänderna i. Som många andra recensenter skrivit så har den likheter med Anne Rices En vampyrs bekännelse, så är du ett fan av henne måste du ge den en chans. Judas barn är den första fristående boken i en kommande triologi. Om jag skulle läsa om denna med den kunskap om Heitz omfattande research arbete jag har idag så skulle jag börja med att läsa efterordet. Jag tror jag skulle uppskattat det detaljerade arbetet mer då.
Jag tycker själv att den var fängslande i början men sedan gick det trögt och jag blev aldrig fast igen. Men det var samma sak med Rices böcker för mig. Så har du klyvt igenom hennes bör du pröva denna.
Mottagen: 8 mars 2013
Anmäl textfel
