LitteraturMagazinets recension
av Godnattsagor för barn som dricker, Marjaneh Bakhtiari
Inkännande skildring av vardagslivet i Tehran
I ”Godnattsagor för barn som dricker” skildras Irans dramatiska nutidshistoria genom vardagslivet för en släkt i Tehran.
Marjaneh Bakhtiari har i sina tidigare romaner berättat om människor som lever sina liv i relation till omgivningen och dess föreställningar.
Bakhtiari bygger upp berättelsen på ett skickligt sätt. Till att börja med handlar det mest om vardagliga händelser som arbete, diskussioner på caféer och yogapass. Men ju mer man läser desto mer får man veta om karaktärernas personliga erfarenheter som förklarar deras situation. Dessutom lever de i ett samhälle där minnen och sanningar är politik. Förtrycket visar sig i vardagen genom sedlighetspolisen och förbuden som begränsar deras rörelsefrihet.
Handlingen utspelas i Tehran och huvudstaden får med sin brokiga historia en nästan personlig roll som övervakare av sina invånare. Läsaren möter tre generationer av vuxna som alla har sina olika minnen och upplevelser av dramatiska händelser. Den CIA-stödda statskuppen på 1950-talet, den islamiska revolutionen 1979, kriget mot Irak samt demonstrationerna efter valet 2009 finns alla med som bakgrund.
Systrarna Shahla och Zohreh har mycket svårt att komma överens med sin mamma Mahrokh. När boken börjar ska de försöka hålla en minnehögtid för pappa Davoud som varit död sedan ett par år tillbaka. Egentligen vill de slippa att se tillbaka allt för mycket och dessutom är de trötta på mammans självupptagna martyrroll.
Mahrokh är mycket upptagen av sorgen efter sonen Kazem som dog i Irakkriget. För barnen som lever känns det som att man lever i skuggan av den döde. Mahrokhs barnbarn går andra vägar än sina föräldrar som varit mer politiskt aktiva. Zohrehs son Saman gräver dock i bilder och brev för att förstå familjens historia. Hans kusin verkar mer intresserad av vilt festande på svartklubbar, men har också via flickvännen dragits in i politiska skeenden som skapat trauman hos honom.
Bakhtiaris tidigare böcker har innehållit en hel del slagfärdig humor. Den finns även i ”Godnattsagor för barn som dricker” men nu kombineras den också med ett djupt allvar. Det finns sorg efter personliga förluster och besvikelse på att samhället inte har gått i den riktning som man har önskat. Dessutom har familjemedlemmarna inte alltid helt lätt att dela sorgen och besvikelsen med varandra.
Det ska bli intressant att fortsätta följa Bakhtiaris författarskap. Varje bok har hittills varit en utveckling. Med ”Godnattsagor för barn som dricker” blir man som läsare delaktig i livet i Tehran. Karaktärerna, miljöerna och beskrivningen av samhället samverkar med handlingen så att man får en intressant inblick i hur det är att leva i det konservativa Iran.
Mottagen: 6 oktober 2013
Anmäl textfel
