Recension
av Stella - en prinsessa bland stjärnorna, Marie-Louise Gay
Syskon utforskar stjärnhimlen på egen hand
När solen går ner börjar Stella förklara för sin lillebror Sam hur allt på himlen fungerar. De båda bestämmer att de ska tälta ute på natten, så att de ska kunna titta på månen och stjärnorna och allt annat som kommer fram när det blir mörkt. Stella och Sam är två syskon som utforskar världen i varandras sällskap och det är en härlig bok om syskonkärlek. Bilderna är fint illustrerade och texten är både söt och väldigt rolig!
Jag läser boken tillsammans med mina två barn; dottern S – sex år och sonen A – fyra år. Det blev en fin läsupplevelse av en mysig bok där jag kunde se likheter mellan huvudpersonerna och mina egna barn. Barnen gillade också boken och tyckte att den var hysteriskt kul på vissa ställen. S, som tilltalas av humor som är lite absurd, utbrast efter halva boken att den var rolig eftersom ”de säger så många tokiga saker”. Största skrattet kom efter Sams kommentar när Stella beskrivit Vintergatan; ”Det ser ut som om månen har spillt ut ett glas mjölk”.
Illustrationerna i boken kompletterade texten de gillades också av mina barn som ställde en hel del frågor kring dem. A tyckte att det var saker som var annorlunda, till exempel hur träden och blommorna var tecknade; ”de brukar inte vara så lurviga”. Men framför allt var det fina bilder; ”Stellas hår lyser som av guld” och ”djuren var söta”.
Boken riktar sig till barn mellan 3-6 år och jag trodde nog att sonen skulle uppskatta den allra mest. Men det visade sig att båda tyckte om de påhittiga barnen som trivs så bra ihop.
Mottagen: 9 maj 2012
Anmäl textfel
