LitteraturMagazinets recension
av En mörkare himmel, Mari Jungstedt
Trivsam men ganska färglös läsupplevelse
Deckarförfattaren Mari Jungstedt bor numera på Kanarieöarna – och även i hennes senaste deckare är Gotland ett minne blott. ”En mörkare himmel” utspelar sig på Gran Canaria, bland soldränkta stränder och färgglada paraplydrinkar, och är skriven ihop med Jungsteds sambo Ruben Eliassen.
Journalisten Sara Moberg bor med sin familj på Gran Canaria, där hon driver en tidning. Hennes man Lasse äger ett litet hotell för gäster som söker sinnesfrid i den spanska övärlden. Men harmonin blir inte långvarig. När en ung, vacker kvinna hittas död på kustens klippor dröjer det inte länge förrän den nyfikna Sara upptäcker att kroppen är arrangerad på ett sätt som för tankarna till den berömda tavlan Venus födelse. När Sara skriver om fallet får hon hjälp av Kristian Wede, en yngre polis som på grund av problem på sin tidigare tjänst bytt bana och nu jobbar på öns konsulat.
Spåren leder till ett gåtfullt yogacenter, vackert beläget intill det glittrande havet. På samma hav har en liten fiskebåt försvunnit i vågorna, många år tidigare…
Det märks att författarna kan sitt Gran Canaria och trivs med ön som ny deckarmiljö. Miljöbeskrivningarna är också bokens främsta styrka och såhär mitt i den ruggiga, svenska vintern är det trivsamt att drömma sig bort till varmare breddgrader. Skildringarna av den tropiska tillvaron är både levande och inspirerande, språket är lättläst och har ett lite vemodigt drag som jag uppskattar. Dock har jag svårt att bli engagerad i själva gåtan. Berättelsen är bitvis sorglig, men mysteriet blir ganska förutsägbart – kanske är det temat som är för genomskinligt? Jag anar på ett tidigt stadium ungefär vad som hänt, vilket naturligtvis sänker spänningsnivån och ger en känsla av att författarnas intresse mest legat i valet av tropisk bakgrund.
Jag tror att karaktärerna Sara och Kristian kan växa i kommande böcker, men i ”En mörkare himmel” blir jag aldrig riktigt engagerad i dem. Sammantaget blir boken, trots sin färgstarka miljö, en trivsam men ganska färglös läsupplevelse.
Mottagen: 9 februari 2015
Anmäl textfel
