LitteraturMagazinets recension
av Hand i hand med barnen till Treblinka : Berättelsen om Janusz Korczak, Margit Silberstein
Berättelse om en hjälte
I “Hand i hand med barnen till Treblinka” vill Margit Silberstein att vi ska få lära känna en av hennes hjältar. Det handlar om den polske läkaren Janusz Korczak, vars tankar ligger till grund för FN:s barnkonvention. Sitt judiska namn, Henryk Goldszmit bytte han ut som ung för att få större chanser att vinna en manustävling. Han blev också verksam som författare.
Korzcak berördes djupt av de fattiga och övergivna barn han mötte på gatorna i Warszawa. Det fick honom att öppna ett barnhem, Dom Sierot, för föräldralösa, där han arbetade med en revolutionerande pedagogik. Barnen skulle fostras till goda samhällsmedborgare. Barnens republik skapades. Demokrati skipades i barnriksdagen, yttrandefriheten fick sitt utlopp i en egen tidning och rättvisa skipades i kamratdomstolen. I den senare kunde även de vuxna i personalen ställas till svars. Det var ett experiment med inneboende risker. Barnen var yngre än 14 år. I början blev det också kaotiskt.
Barnhemsbarnen gick i en skola utanför och fick ryktet att vara ohövliga, eftersom de var vana att få säga sin mening. En kritik som Korzcak fick av utflyttade barn var att han inte hade förberett dem på det hårda livet. Han anklagades också för att ha drivit ett vetenskapligt laboratorium, där han vägde och mätte barnen som försökskaniner.
En företeelse som låg i tiden var eugeniken. Den var Korczak väl insatt i. Rashygien är ett annat ord. Man skulle förädla människan. Vår egen Ellen Key, som skrev “Barnets århundrade”, menade att vissa grupper av människor skulle förbjudas att skaffa barn. Korzcak hade en egen ångest över vad ärftlighet kunde betyda. Hans far drabbades av psykisk sjukdom. Men han undrade också över förhållandet mellan ärftlighet och miljö. Är ett barn nervöst för att det kommit till av nervösa föräldrar eller för att det har fostrats av dem?
Margit Silberstein reagerar på att Korczak uttrycker sig nedsättande om kvinnor. Det är inte likt honom, skriver hon. Hon vill inte att det ska vara likt honom. Hon återger inte heller mycket av det, bara några föraktfulla ord om en kvinna som han gjort gravid och som kräver saker. Korczak samarbetade tätt med kvinnor men valde bort en egen familj till förmån för sina barnhemsbarn.
Silberstein skriver att han var gåtfull när det gäller kvinnor. Hur mycket har han gett ut av sig själv i sina skrifter? undrar jag. Hon har läst honom och dem som har skrivit om honom. Jag kommer inte så nära som jag hade förväntat mig.
Det finns nog en del att undra över i pedagogiken också, men tiden med barnen i Warszawas ghetto är ett bevis för Korczaks kärlek till dem. Han gick ut på tiggarvandringar för att utöka barnens otillräckliga matranson, och in i det sista upprätthölls rutinerna i barnhemmet. Barnen fick också lektioner i matematik, läsning och skrivning. Konserter och teaterpjäser uppfördes som andliga motvärn mot den nedbrytande tillvaron.
Den 5 augusti 1942 följde Janusz Korczak med barnen till Umschlagplatz och vidare till Treblinka. Han tackade nej till hjälp att själv slippa undan.
Mottagen: 4 februari 2024
Anmäl textfel
