LitteraturMagazinets recension
av Levnadsråd från någon som troligtvis kommer dö före dig, Margareta Magnusson
Bland levnadsråd och roliga minnen
Margareta Magnussons “Levnadsråd från någon som troligtvis kommer dö före dig” kommer fem år efter hennes uppmärksammade bok om döstädning. Begreppet presenterades av förlaget som en svensk tradition och har sålt bra utomlands. Den nya boken är något mindre inriktad på praktiska saker. Huvudsyftet är att visa läsaren hur man kan må bra på äldre dar.
Margareta Magnusson, som är konstnär och har illustrerat levnadsråden med teckningar, debuterade som författare när hon fyllt 80. Den lilla boken “Döstädning, ingen sorglig historia” kom 2017. Den handlar om att rensa bland sitt bohag för att de efterlevande inte ska få det så arbetsamt. Jag tyckte det var en intressant företeelse, fast jag är en person som har lätt för att kasta eller ge bort saker. Så jag behövde egentligen inte boken. Författaren var i alla fall lämpad att skriva om ämnet, eftersom hon flyttat mycket under sitt liv och bott i flera länder. Döstädning behöver inte ha en koppling till döden. Metoderna går att tillämpa på all städning och sortering.
Bland levnadsråden som nu publicerats understryker författaren att det är viktigt att hålla kontakt med släkt och vänner. Försök upprätthålla kontakten med barnbarnen! Tjata inte om ditt dåliga knä! Ge dem inte skuldkänslor för att de inte ringer så ofta! I det sammanhanget är det också bra att lära sig något om den nya tekniken. Margareta Magnusson beskriver att hon under pandemin skålat i gin och tonic framför datorn med bästa vännen som hon känt sedan andra klass. Bli volontär om du har möjlighet, är ett annat levnadsråd. Själv hjälper hon äldre att mejla och surfa.
Att ha rutiner är bra. Det är bra att ta hand om något, djur eller växter. Man ska också sköta om sitt hår, undvika att ramla och unna sig att njuta av choklad. Författaren som hela livet räknat kalorier blev efter en operation utskälld av en sköterska för att hon vägde för lite. Och så blir man glad av att klä sig i randigt.
Båda böckerna är skrivna i en lätt ton. Levnadsråden avviker mycket från de böcker läkare skriver om ålderdom och död.
I ett kapitel skriver Margareta Magnusson att hon dog för sju år sedan. Hon blev medvetslös och vaknade till liv på intensiven. Och hon såg inga änglar. Människor blir besvikna när hon berättar. Själv tycker jag att det är överdrivet att skriva att hon var död. Det måste hon förklara närmare i så fall än hon gör här.
Jag har också en mer allmän invändning mot bokens upplägg. Levnadsråden kommer fram i rubrikerna. Texten i övrigt är mest minnen från ett liv i en stor familj. Råden tappas bort bland lustiga episoder med små och stora barn. Det är inte alltid lätt att hitta de situationer som ska gestalta en given livshållning.
Mottagen: 22 april 2022
Anmäl textfel
