LitteraturMagazinets recension
av Ditt liv och mitt, Majgull Axelsson
Viktig bok om folkhemskhetens dolda historia
I en tågvagn på väg genom Småland och i riktning mot Norrköping sitter en äldre, välklädd något medtagen men ändå för sin ålder snygg dam. Jo, det anser i alla fall damen själv. Utseende och yta är viktigt. Den granskande blicken dömer allt som råkar svepa förbi; kläder, sjalar, frisyrer, möblemang och tapeter.
Damen heter Märit och "Ditt liv och mitt" handlar först och främst om Märit och hennes liv. Märit, som i berättelsens nutid är på väg till sin 70-årsmottagning. Det är en tillbakaresa till familjehemmet. En tillbakaresa till barn- och ungdomstiden som tvingar henne att möta något som hon under många år lämnat bakom sig.
Berättelsen är utformad kring en skamlig men dessvärre sann historia, nämligen Vipeholm. Inne på den här anstalten, även kallad sjukhus, tog man i Sverige mellan 1935 och 1982 hand om förståndshandikappade individer. Den i boken uppdiktade personen Märit hade en gång en bror. En stor, högljudd och i alla avseenden annorlunda bror som efter sorgliga omständigheter hamnade just här, på Vipeholm.
Den förståndshandikappade brodern och Vipeholm är kärnan runt vilken historien kretsar. Och historien, det är människorna runt omkring. Deras samveten och deras skam. I dag finns inte Vipeholm kvar men anhöriga och samhället finns, det svenska folkhemmet eller folkhemskheten som det i ganska stor utsträckning är fråga om, finns. Hur kom det sig att tusentals individer med förståndshandikapp låstes in och berövades sina mänskliga fri- och rättigheter? Var det skammen över det missbildade? Skammen över det som var annorlunda? Och hur kom det sig att dessa individer fördes bort och suddades ut ur familjetavlan på ett så definitivt och känslokallt sätt? Kunde det ske utan minsta ånger och smärta från de närmast sörjande?
Nej, det kunde nog inte det. I alla fall är den person som vi följer i "Ditt liv och mitt" starkt färgad av det som kom att hända hennes bror. Hon, mer än de andra i familjen. Dels för att hon brydde sig om Lars men också därför att hon kommit i nära kontakt med Vipeholmsanstalten under sin tid som läkarstudent. Hon fick med egna ögon se hur broderns konstnärliga vildsjäl förvandlats till en sängliggande, fastbunden dödsak. Något som också satt ett abrupt stopp för hennes framtida läkarkarriär.
Hennes ifrågasättande av det som hände Lars driver boken framåt.
Familjens tystnad och vägran över att tala om det som hänt är kvävande. Rädslan för det annorlunda och det tokiga genomsyrar varje relation. Märit själv vaggar lite på gränsen till de tokigas värld. En röst som hon härleder till sin döda tvillingsyster viskar, styr och drar i de väldiga och mäktiga känslorna. Systerns tyckande hjälper till att ge perspektiv till historien. Hjälper till att ta tag i och tampas med de inre känslorna och det osagda. Även om det mesta av det där hålls tillbaka av Märits yttre och mycket förståndiga röst.
"Ditt liv och mitt" är i många avseenden en berättelse som balanserar mellan det yttre och det inre. Alla kan nog känna igen sig i detta det yttre dekorerade som till varje pris vill dölja det fula och förträngda på insidan. Och den här viktiga boken ger en obehaglig känsla av utsidan, som en ständigt påklistrad lögn över den inre fulheten.
Mottagen: 29 december 2017
Anmäl textfel
