LitteraturMagazinets recension
av Svälten : hungeråren som formade Sverige, Magnus Västerbro
Ett Sverige i nöd
Författaren och journalisten Magnus Västerbro fick ett mycket positivt mottagande av sin förra bok, "Pesten". Han är nu aktuell med ”Svälten” – en faktabok som skildrar hungersnöden i Sverige 1867-1869.
Jag läser mest skönlitteratur, och det var också genom den jag först fick kännedom om de umbäranden som Västerbro skildrar. Bakgrunden i Vibeke Olssons Bricken-böcker är att Brickens föräldrar har lämnat Västerbotten för att arbeta vid Svartvikssågen söder om Sundsvall. Deras lilla lantbruk räckte inte för att de skulle kunna försörja sig. Under ”storsvagåren” dog två av deras barn av undernäring. I Torgny Lindgrens roman ”Ormens väg på hälleberget” möter vi en familj som under denna svåra tid måste skuldsätta sig hos handlarn. Han får stor makt över dem. Kvinnan i hushållet får betala med sin kropp.
Västerbro delar in sin bok i tre delar: det kalla året 1867, det torra året 1868 och det svåra året 1869. Kylan drabbade främst Norrland, värmen året efter södra Sverige – framför allt Småland – och det svåra året varade fram till dess att en god skörd kunde bärgas. Genom ögonvittnesskildringar, dagböcker och levnadsteckningar får vi ta del av folkets lidande. Både neddykningarna i den hårda verkligheten och de breda historiska penseldragen gör ”Svälten” mycket läsvärd.
Vid denna tid levde många människor på marginalen. Jordbruket var outvecklat. Många var inte heller självägande bönder. När det gick dåligt för arbetsgivarna blev de utan arbete. Det ledde till svält och överdödlighet i sjukdomar. Orsaken var en annan syn på människovärdet. Det handlade mer om makt än om mat, som Västerbro skriver. Kung Karl XV levde ett liv i sus och dus utan dåligt samvete. Riksdagen, till vilken bara de förmögna hade tillträde, var rädd för att de fattiga skulle bli bortskämda om de fick hjälp. Enskilda gick till kungs många mil med bön om bistånd. Kommuner som inte mäktade med ansvaret för de sina skrev till regeringen. Det kom nödhjälp – också utomlands ifrån – men den kom för sent och var inte tillräcklig.
En orsak till svälten i Norrland var att staten hade uppmuntrat folk att bosätta sig långt upp i norr. De blev nybyggare, ”kolonisatörer”, i samernas land. Men marken var svårare att odla än man trodde.
Västerbros bok har en underrubrik, ”Hungeråren som formade Sverige”. Hade man då lärt sig något? Författaren skriver att man sakta förstod att det offentliga måste ingripa mer i den ohejdade marknadsliberalism som rådde. Röster höjdes också för verklig demokrati. Bland andra Selma Lagerlöf menade att alla män och kvinnor borde få arbeta tillsammans för ett bättre samhälle. De stora klassklyftorna minskade efterhand genom arbetarrörelsens framgångar och genomförandet av reformer. Den tekniska utvecklingen bidrog samtidigt till en bättre ekonomi. De grupper som varit mest utsatta under hungeråren försvann: torparna, backstugusittarna, statarna och tjänstehjonen. Ivar Lo-Johanssons roman ”Statarna” blev viktig för statarväsendets avskaffande 1945.
Mottagen: 25 september 2018
Anmäl textfel
