LitteraturMagazinets ljudboksrecension av Hundra omistliga ting, Lucy Dillon
Alla bör unna sig en Dillon då och då
Det finns många romaner om kvinnor som drabbas av bröstcancer, men detta är en roman om tiden efter insjuknande, operation och cellgiftsbehandling. Om man inte dör – vad händer då?
Sex år senare är det Ginas äktenskap som känns helt dött. Mannen som var en klippa genom sjukdom och tillfrisknande har sen ett halvår tillbaka haft ett förhållande med en annan och skilsmässan blir oundviklig.
Att börja på nytt har Gina tvingats göra fler gånger än de flesta. Men hon har en egen firma och ett yrke som hon älskar. Lägenheten hon flyttar till inger frid med sina tomma ytor och vita väggar så hon besluter sig för att enbart behålla de saker som är allra viktigast för henne nu. Beslutsamt rensar hon ut, slänger, skänker bort och säljer och värjer sig mot att få in något nytt.
Men det nya kommer ändå. Inte bara ett önskejobb utan även en hund, nya vänner och en ny hobby.
Lucy Dillon har skrivit flera underbara romaner om människor och hundar i Longhampton och det är en glädje att få se tidigare huvudpersoner skymta förbi så man får veta vad som hände sen exempelvis dyker Rachel och veterinären George från “Ensamma hjärtan och hemlösa hundar” upp som en viktiga bifigurer.
Dillons böcker har relationer som det genomgående temat, främst blir det mor-dotter konflikterna och människans bäste vän hunden. I varje bok presenteras en ny hundras i handlingen och denna gång är det en misskött övergiven greyhund vi lär känna. Dessutom får vi lära oss om renovering av k-märkta hus och vad som kan bli följderna av det. Allt berättas med en torr humor och stort allvar.
Men det allra bästa med även denna bok är Dillons förmåga att hitta nya infallsvinklar på välkända mänskliga problem exempelvis vad som händer efter tillfrisknandet från bröstcancer eller hur mycket får en mamma ta åt sig av sin vuxna dotters problem? I högen av självhjälpsböcker råkar mamman skicka med sin egen bok om hur man skall klara av sin vuxna dotters skilsmässa. Även problemet om man ska frysa in sitt befruktade ägg före cellgiftsbehandling blir verkligt och precis så svårt som det naturligtvis måste vara att ta ställning till. Sist men inte minst, hur kan det få vara så att man kan drabbas av den högsta lyckan samtidig som värsta rädslan knackar på?
Växlingarna mellan bokens nu och förfluten tid fungerar mycket bra. Intresset för vad som hände då väcks innan vi får reda på svaren.
Anna-Maria Käll har läst upp alla Dillons böcker i serien om Longhampton och hennes röst har blivit ett med detta vänliga, trevliga, påhittade samhälle. Jag uppskattar mycket att Käll kan gestalta personer och händelser så levande utan att behöva höja eller sänka rösten. Att man glömmer bort högläsaren för att helt ge sig hän åt upplevelsen att lära känna människor och händelser är egentligen det högsta beröm man kan ge en uppläsare och så är det med Käll. Det är romanen som skall träda fram, inte uppläsarens personlighet. Anna-Maria Käll är en utomordentlig fin och njutbar uppläsare.
Mottagen: 11 februari 2015
Anmäl textfel