LitteraturMagazinets recension
av Himmel i hav, Lotta Olsson
Språklig njuting och tankeväckande teman
Lotta Olsson är en av få nutida poeter i Sverige som med bravur använder sig av gamla versmått och rim.
Tidigare har hon, förutom en mängd dagböcker, skrivit dels så kallad ”dagsvers”, dels sonettsamlingar. Bland de sistnämnda finns ”Skuggor och speglingar”, som utforskar den grekiska myten om Persefone och Demeter, och ”Den mörka stigen”, en sonettkrans där temat är Orfeus försök att få med sig Eurydike från dödsriket.
I ”Himmel i hav” återvänder Olsson till Persefone, men den här gången är de flesta dikterna personliga, utsökt rimflätade i grupper om tre rader.
Ibland bryts dessa dikter abrupt och istället får vi höra Persefone tala i orimmade men rytmiskt fint flytande passager. Det handlar mycket om vuxendom och modersskap.
Olsson vinner på att bygga vidare på sitt ”koncept” med så pass mycket nytänk – dynamiken blir mer påtaglig av skiftena mellan olika röster med olika skrivsätt.
”Himmel i hav” är en alldeles utsökt diktsamling som både skänker språklig njutning och ger upphov till många eftertankar kring existentiella frågor.
De som inte redan upptäckt Olsson bör snarast införskaffa både ”Himmel i hav” och tidigare diktsamlingar. Här finns en unik och mycket stark samtida röst, som på ett förtjänstfullt sätt dammar av antikens myter och fyller dem med liv.
Mottagen: 9 september 2012
Anmäl textfel
