Recension
av En annan resa, Lotta Olsson
Rörig resa för barn
Jättemyrsloken tycker att allt är grått och trist. Inget i skogen är fint eller roligt. Tänk om man kunde upptäcka världen! Han pratar med hasselmusen, och bestämmer att de ska ut på en resa. Men vart ska de resa? Är världen verkligen bättre i andra skogar, eller ser det likadant ut där? Kanske kan man resa utan att åka bort.
Detta är en mysig bok för barn som precis lärt sig läsa. Målgruppen är satt till 6-9 år, och fungerar utmärkt för både killar och tjejer. I berättelsen möter vi jättemyrsloken, som inte tycker att det är så lätt med metaforer och liknelser, hasselmusen, som avslutar varje mening med ”ja” eller ”nej”, och den nya bekantskapen dvärgelefanten som introducerar ordet ”okidoki” för vännerna. Han vägleder dem också i projektet som blir alternativet till den resa jättemyrsloken ville göra.
Att det är så få karaktärer tycker jag passar bra i en bok för barn i den tänkta åldern. Mycket upprepas, ibland för mycket, men det skapar återkoppling, vilket jag tror kan vara bra. En del svåra ord göms, men förklaras oftast smidigt i den löpande texten. För att göra läsandet roligare finns bilder, ibland helsidestäckande, ibland bara någon detalj, och det ger ett mer lättläst intryck.
Historien i sig är väl inget mästerverk. Jag förstår inte riktigt vad projektet de ägnar sig åt har med ”en annan resa” att göra, och det känns som ett hopplock av ett gäng med bra barnboksidéer. Första boken om jättemyrsloken och hasselmusen heter ”Konstiga djur”, och nominerades till Augustpriset. När det gäller denna fristående uppföljare anser jag inte att det skulle nå fram till en nominering.
Första meningen: Det var en grå och kall vårdag.
Gillar: Bilderna, både de stora och detaljerna som vävs in fint i texten.
Gillar inte: Historien är inget mästerverk.
Mottagen: 14 juli 2012
Anmäl textfel
