Recension
av Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet, Lotta Lotass
Fascinerande om den råa mänskliga naturen
Fyra seriemördare (fantasispöken? tankekontakt? olika delar av en och samma person?) med olika extrema historier av mord, blod och slakt kretsar kring sitt kärl, den femte (kvinna? man?), som glider omkring i Las Vegas, staden där det aldrig regnar, hittar sina offer och kommunicerar med dem alla; Clownen, Kaninen, Aposteln och Odjuret. Om hur man behandlar de som får dela ens passioner och hur man lämnar dem efteråt, som en del av sig själv. En del av mig. Med bitar som souvenirer i alla dess former.
Nummer Fem berättar, har nära kontakter dem, de andra fyra, och lyssnar på deras historier om varför det blev som det blev, hur det egentligen var och vad som var syftet och meningen med det hela. Och lyssnar på deras råd om hur det skall gå till när man lever sitt liv. Om skönheten i en utsliten baddräkt på en sedan länge fallen kvinna på knä utanför en övergiven skogsstuga, väntandes för alltid. Om vad som egentligen är mänskligt och hur omgivningen betraktar det som de fem skapar, var och en på sitt sätt.
Och Nummer Fem är ensam, men inte lika ensam när de andra fyra finns som sällskap, som kan ligga sked under natten, hålla handen under dagen och gå på promenader när ingen annan ser. Och när frågan kommer om inte Nummer Fem vill lättas från sin börda så är det enda, leende svaret att det finns ingen börda, bara frihet. Men skulle någon kunna skicka en ny penna…?
Den är rå, människosynen i "Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet" och karaktärerna använder sig bara av sina medmänniskor för att bekräfta sig själva och sina behov, inte för någon annan. Som läsare blir man äcklad, fascinerad och lockad av deras tankar och resonemang och insikten i en riktigt sjuk människas egna värld där allt följer en egen, hemlig logik. Jag både kväljs och småler när jag läser och jag kan verkligen rekomendera den.
Mottagen: 28 februari 2012
Anmäl textfel
