LitteraturMagazinets recension av Uppgång och fall, Liv Strömquist
Stilren satir om kapitalism, klass och klimat
Serietecknaren Liv Strömquist blev i höstas utsedd till hedersdoktor på Malmö Högskola. ”Uppgång och fall” är hennes sjätte album.
Med sina karaktäristiska teckningar och collage är Strömquist i det nya albumet i hög grad igenkännbar. Huvudteman i ”Uppgång och fall” är kapitalism, kapitalister, klimat, medelklassen, den fria marknaden och (brist på) fördelningspolitik. Det är som att hon med de sex kapitel albumet består av vill blåsa in nytt syre i vänstern och visa en väg tillbaka till de ideologiska rötterna, fast långt från den sovjetkommunism som ofta ställs emot drömmen om den självreglerande fria marknaden.
Efterforskningen Strömquist gjort har i vanlig ordning kokats ihop till ett lättillgängligt och underhållande format, samtidigt som allvaret inte går att ta miste på. Kapitlet om hur företagsledare är att betrakta som vår tids mindfullness-gurus är fullständigt logiskt och vansinnigt roligt. Serien om Ayn Rand är inte nyskriven, men trevlig omläsning. Min personliga favorit handlar om varför vi måste prata om Chris O'Neill. Ändå är det mest läsvärda avsnittet – som tyvärr också är det minst läsvänliga på grund av ovanligt mycket text och ovanligt få bilder – det som handlar om varför det går så dåligt för vänstern.
Kapitlet heter "Göra rätt". Varför är det så många inom vänstern blivit exkluderande moralister som ägnar sig åt att göra rätt istället för att i grunden förändra det kapitalistiskt system som kräver fler jordklot än vi har tillgång till? Strömquist är sylvass när hon förklarar detta, och varför nyliberalernas dröm om den självreglerande marknaden är just en dröm.
”Uppgång och fall” är ett sammansatt album. De olika delarna bildar en smart och rolig helhet, full med obekväma sanningar. Det är kanske något mer tungrott än tidigare album, men precis lika tänkvärt - om inte mer.
Mottagen: 6 december 2016
Jonas Gardell inleder säsongen 2013
Många författare sommarpratar
Anmäl textfel