LitteraturMagazinets recension
av Sveasagorna, Linus de Faire
En episk släktsaga
Linus de Faire, född 1977 och bosatt i Malmö, belönades 2017 med Katapultpriset för sin debut "Boken om Yousef". "Sveasagorna" är hans tredje roman.
Den svenska emigrantvågen till Sydamerika är betydligt mindre omskriven än den till Nordamerika. Det var i höstas, i Mariana Enriquez "Vår del av natten" som jag först kom i kontakt med litterära utvandrare från Sverige till Misiones i Argentina. Där och då väcktes en nyfikenhet som Linus de Faire episka nya roman inte kunde besvarat på ett bättre sätt.
"Sveasagorna" utspelar sig i två tidslinjer. Den ena börjar 1975 när Graciela, efter en lång bilfärd från Buenos Aires med sin lille son, kommer tillbaka till Misiones där hennes mormor Luisa bor. Luisas äldsta syster har precis dött, så något sista farväl blir det inte, men det ostabila politiska läget gör att Graciela och Rodolfo ändå stannar längre än planerat. Den andra tidslinjen börjar 1909 med att familjen Kempe - Ester och Sixten och deras sju barn, säljer stugan i Laxforsen utanför Kiruna och allt de kan avvara, för att starta ett nytt liv i Brasilien. Den äldsta dottern blir kvar, men brevväxlingen fortsätter ända in i 1970-talet.
Dessa parallella historier är båda lika spännande. Naturligtvis är nybyggarlivet betydligt hårdare än vad familjen Kempe kunnat föreställa sig när de läste om det behagliga klimatet och den lättodlade jorden. Det är faktiskt ingen hejd på umbärandena familjen råkar ut för, och även om de Faire ibland uppehåller sig farligt nära gränsen till skröna lyckas han ändå med hjälp av sitt finmejslade språk och engagerande karaktärer behålla trovärdigheten hela boken igenom.
Ju längre tiden går, desto mer löper tidslinjerna samman på ett väldigt fint sätt. Linus de Faire har skrivit en riktig släktsaga om fyra generationers liv och vedermödor där äventyr blandas med historia, politik och den råa kampen för överlevnad.
Mottagen: 11 mars 2025
Anmäl textfel
