LitteraturMagazinets recension av Misslyckat självmord i Mölndals bro, Linda Spåman
Svart serieroman med konstnärligheten som enda hopp
”Misslyckat självmord i Mölndals bro” – det låter inte som ett muntert seriealbum som Linda Spåman har gett ut, och så är inte heller fallet.
Vi får följa huvudpersonen Linda som försöker ta livet av sig efter att ha blivit övergiven av sin pojkvän. Hon ”misslyckas”, som det heter, och hamnar inom vården. Först är det kroppen som ska tas hand om och återställas, sedan hamnar hon på en psykiatrisk avdelning bland andra svårt sjuka. Plötsligt sitter hon i en tv-soffa med någon hon aldrig skulle vilja umgås med och tittar på såpor. Personalen är nästan osynlig, samtidigt som de har makten. Istället är det medpatienter som breder ut sig över berättelsen. De vänner som kommer för att hälsa på gör inte direkt stämningsläget bättre. Och slutet är precis lika destruktivt som början.
Nej, det är inte alls muntert, inte alls någon positiv berättelse om att inse livets värde och må bra igen. Det är ganska fritt från hopp och fyllt med mörker, förtvivlan, desperation. Elände. Samtidigt är det en riktigt bra bok som verkligen imponerar, främst genom sitt sätt att i ord och bild berätta huvudpersonens historia. Genom bilderna blir hennes lidande en mörk men mycket kreativ och uttrycksfull konst. Spåmans teckningar uttrycker viljan att dö och den extrema hopplösheten på ett sätt som jag aldrig förut har stött på. Det blir förståeligt i all sin extrema hemskhet, men det blir också artistiskt expressivt.
Man kan hoppas att ingen ska känna som Linda i den här svarta serieromanen, men fallet är att vissa mår exakt så här. Det är nog igen bra idé att sköra människor läser Spåmans bok, för den är riktigt svår att läsa utan att påverkas – men där den som själv inte mår bra nog skulle påverkas positivt, tror jag att den som är mer säker i sig själv kan få en positiv upplevelse, dels genom att verkligen inse vidden av depression, dels genom att detta helt enkelt är en av de mest välskrivna, vältecknade och över huvud taget välgjorda serieromanerna som jag någonsin har stött på. Spåman imponerar stort. Jag både ser fram emot och bävar inför vad som kan kräla ur ut den här pennan framöver.
Mottagen: 6 oktober 2012
Anmäl textfel