LitteraturMagazinets recension
av Välkommen till Amerika, Linda Boström Knausgård
Ett finstämt familjedrama
Linda Boström Knausgård, som tidigare gett ut både dikter och en novellsamling, är nu aktuell med sin andra roman ”Välkommen till Amerika”.
Språk och handling hänger ihop i denna kortroman som har drag av både poesi och novell. På knappa hundra sidor utan kapitelindelning lär vi känna Ellen, elvaåringen som slutat förmedla sig till omvärlden. I all tysthet bär hon på en skuld, och i långa berättande monologer resonerar hon med sig själv medan hon rör sig i familjens stora lägenhet i stan.
När fadern - den front Ellen, hennes mamma och bror enats emot i åratal - slutligen fallit ifrån, splittras den återstående familjen i sina beståndsdelar. Alla tre omdefinierar de sig själva med psykologiska kraftmätningar sinsemellan. Brodern barrikaderar sig på sitt rum som om han utstod en belägring och Ellen tiger. Ändå hävdar mamman, en framgångsrik skådespelerska vid teatern, att de är en ljus familj. Men så värst ljust tycker inte Ellen att det är.
”Mörkret var överallt. Mörkret luktade. Det luktade skräck och någonting sött. Mörkret var det som forsade ur kranen och fyllde badkaret. Jag tvättade håret i mörker, min kropp, hela mig. Jag åt av mörkret och färgades av det inuti.”
Boström Knausgård skriver poetiskt och konkret om skuld och splittring. Texten är intressant både till form och innehåll och har en dragning åt det teatrala utan att vara högtravande. Tråkigt nog tycker jag ändå att är något litet som saknas för att romanen riktigt ska lyfta till sina potentiella höjder.
Mottagen: 28 augusti 2016
Anmäl textfel
