LitteraturMagazinets recension
av Zelda vs. patriarkatet, Lina Neidestam
Tredje gången gillt för Zelda
Zelda är serievärldens superbitch, alltid med en politisk agenda – men också alltid människa. Hon är den som inte håller käften, den som inte rakar benen, den som samtidigt lätt hemfaller åt banala lockelser.
Zelda liknar Nemi, men når alltid mycket längre. I denna tredje bok om Zelda når hon, och hennes tecknare Lina Neidestam, dessutom mycket längre än i tidigare Zelda-album. Här binds stripp efter stripp ihop till en starkare helhet, med en vardaglig hopplöshet som driv. Här vågar Neidestam verkligen ifrågasätta Zelda och vända henne upp och ner när läsaren minst anar det.
Zelda är idealist, feminist, vänster och brinnande rabiat. Hon lever i ett råtthåll med en kompis, men är så ansvarslös att han ber henne dra. Hon vill bort från sin pappas lantlighet och vardagslunk, men är beroende av hans pengar. Hon älskar Ceasar, trots att han på många sätt är ett riktigt svin. Hon älskar honom, vare sig hon vill erkänna det eller inte, men hon vägrar gå med på att de är ihop. Hon är ju inte fångad av heteronormen, patriarkatet och tvåsamhetsidealet – eller är hon det?
Zelda jobbar gratis åt en skvallerblaska, för att praktiken där övergick i någon slags ideellt slavgöra. Alla säger åt henne att hon bara blir utnyttjad av kapitalet-patriarkatet-svinen och undrar varför hon plötsligt vill skriva om Lady Gagas underlivspiercings, men hon lyckas inte ta sig därifrån. Det här kanske är hennes Stora Chans att komma in i medievärlden.
Vi får kort sagt se Zelda, med alla hennes baksidor och mörka hörn, liksom hennes riktigt fina stunder. Vi får också se människorna runt henne och får en både fnittrig och läskigt precis bild av dagens Stockholm, dagens inne-media-elit, dagens alldeles vanliga människor. De där som Zelda inte vill vara, fastän skillnaden kanske inte är så stor som hon tror.
Jag har kul åt Zelda. Jag tycker synd om Zelda. Jag tycker om Zelda. Vad mer kan jag begära? Där de tidigare två Zelda-böckerna har roat mig för stunden är denna tredje bok så pass oroande att jag inte glömmer den i första taget – antagligen inte förrän nästa del kommer ut. Den dagen stiftar jag gärna bekantskap med Zelda igen, för jag är sjukt nyfiken på vad Neidestam kan hitta på med sin karaktär i framtiden.
Mottagen: 11 augusti 2013
Anmäl textfel
