LitteraturMagazinets recension
av Magikernas kung, Lev Grossman
Som Narnia fast för vuxna
Dark Fantasyromanen ”Magikernas kung” är en uppföljare till ”Magikerna” och andra delen i trilogin om magikern Quentin Coldwater. Den första delen blev författaren Lev Grossmans stora internationella genombrott och har hyllats, prisats och jämförts med bland annat Harry Potter – fast för vuxna.
Huvudpersonen, Quentin Coldwater, är mer eller mindre ett geni men uttråkad av sin tillvaro i Brooklyn. Han är i hemlighet fixerad vid en barnboksserie om det fiktiva landet Fillory och önskar att det verkligen skulle finnas magi. Han längtar ständigt efter äventyr men har svårt att se möjligheterna i den grå vardagen. När han blir kallad till en exklusiv skola för magiker, Brakebills, tror han att han har funnit sitt kall i livet. Han genomgår en tuff utbildning och lär känna en rad nya spännande människor. Men Quentin inser att hans törst efter äventyr är ännu större. Snart ger han och hans vänner sig ut på jakt efter det okända i de magiska delarna av världen.
”Magikernas kung” är välskriven och Lev Grossman lyckas genom hela berättelsen bibehålla ett lekfullt språk, fyllt av svart humor. Det är även fyllt av referenser till både populärkultur och andra Fantasyverk vilket förhöjer läsningen. Det märks tydligt genom berättelsen att bland annat böckerna om Narnia har varit inspirationskällor som har använts för att sätta stämningen i boken. Ibland blir det dock lite för mycket. I vissa passager känns det mer som att Grossmans intentioner helt enkelt är att skriva om berättelsen om Narnia till en mer realistisk vuxenversion istället för att skapa något nytt med den som grundplåt.
Genom hela ”Magikernas kung” har Lev Grossman ett oerhört välutvecklat persongalleri. Många av karaktärerna har komplexa personligheter med flera dimensioner. Istället för stereotypa personligheter presenteras de som mycket mänskliga och i många fall direkt osympatiska. Resultatet är blandat. Många gånger känns det uppfriskande, men ibland slår det över och karaktärerna blir i vissa fall direkt outhärdliga.
På flera sätt är det en ojämn berättelse där det tar en god bit in i boken innan berättelsen får upp farten. När det väl blixtrar till blir det däremot både bra, spännande och läsvärt. Avslutningen kommer alltför snabbt men känns som ett intressant upplägg för den tredje (avslutande?) delen.
Mottagen: 11 februari 2014
Anmäl textfel
