Recension
av Magikerna, Lev Grossman
Ett äventyr som förför läsaren med magi, äventyr och kärlek
Trollkarlar, sex, sprit och deprimerade ungdomar som söker mening i sina liv. Det kan sammanfatta grunden i första delen utav en väntad triologi.
Det var länge sedan jag inte kände ett visst mått av slentrian överskugga en bok jag läst. Du vet, man tänker "åh, det var det butlern som var mördaren..."
Så är inte fallet med "Magikerna". Från första sidan är jag förförd av historien om Quentin. Han är deprimerad tonåring med lysande utsikter. Quentin betraktas vara ett geni och planerar att gå på ett fint college. Men Quentin är less på sitt mediokra liv och utråkad av allt förutsägbart i hans utstakade kommade succefulla liv, men han förstår inte varför han inte är nöjd.
En rad tillsynes slumpmässiga händelser leder honom in på en mystisk provtagning till ett college. Han blir godkänd till ett college han inte visste fanns och plötsligt är ingenting förutsägbart och mediokert längre.
Quentin hänförs till en början av sitt nya kall som magiker och sin ståtliga skola med långa anor av stora trollkarlar och häxor bakom sig. Helt plötsligt är han kastas han in i en modern trollkarlsynglings värld av komplicerade vänskapsrelationer, alkohol och kärlek.
Men innan han vet ordet av är han på nytt uttråkad. Var det allt?
Nej, han kliver ner i sin dystra vanliga sinnesstämmning när han plötsligt kastas in i det äventyr han alltid väntat på. Och ingenting blir sig någonsin likt.
"Magikerna" är en lustfylld komponering av magi, äventyr och kärlek. Lev Grossman måste vara J.K Rowlings och C.S. Lewis hemliga kärleksbarn, en perfekt blandning av deras magiska världar i en 2.0-version. Känner bokmalen fladdra i spänd förväntan på nästa del.
Mottagen: 7 januari 2013
Anmäl textfel
