LitteraturMagazinets recension
av Magikerna, Lev Grossman
Vild flirt med gamla fantasy-klassiker
”Magikerna” är skriven för alla de som är stora fantaster av fantasy och gillar ett magiskt äventyr. Det flirtas vilt och ogenerat med tidigare verk som ”Narnia”, ”Sagan om ringen” och ”Alice i underlandet”.
Det skadar därför inte att ha lite koll på fantasyns litteraturhistoria för att få så stor behållning som möjligt av läsningen. Om man som jag inte är lika såld på genren finns stor risk att denna uppskrivna roman blir en besvikelse.
Att ”Magikerna” är första delen i en trilogi kommer naturligtvis som en chock (eller kanske inte!). Det känns det inte precis som ett helt nytt grepp i genren.
Lika (icke) överraskande är det att huvudpersonen lämnar ett ganska grått liv bakom sig och är med om flera olika äventyr, vilket i slutändan bidrar till att han lär sig mer om sig själv och vad han vill med sitt liv.
Quentin Coldwater går sista året på high school när han på ett ganska ovanligt sätt blir uppmanad att göra ett intagningsprov för ett college vid namn Brakebills. På Brakebills antas 20 studenter varje år och deras utbildning består i att lära sig magi i olika former. Quentin lever ett liv i olycklig kärlek och med frånvarande föräldrar och antar utmaningen som innebär ett avbrott från ett liv som han inte kommer att sakna.
Utbildningen på Brakebills skiljer sig naturligtvis ganska mycket från andra högskolor och studenterna utsätts för ganska okonventionella prov som att tvingas flyga till Sydpolen. Men Quentin lär sig också mycket av det som många andra gör på amerikanska college om vänskap, kärlek, sex och droger. En sak som han visar sig ha gemensamt med många av sina klasskamrater är att de alla har läst böckerna om det magiska landet Fillory när de var barn och kan relatera till dessa. Fillory får stå som en symbol för en önskan att via förtrollning få ett liv som är mer spännande och äventyrligt. Men som alla vet så ska man akta sig för vad man önskar, eftersom det kan gå i uppfyllelse.
Om man skalar bort Brakebills, Fillory, alla trollformler och sagoväsen så återstår en berättelse om en tonåring som växer upp och upplever kärlek, besvikelse och sorg. Förväntningarna som han hade på livet slår inte in som han hade tänkt och istället tar han en tillflykt till drömmarnas land.
Grossman berättar med en del humor och han försöker hålla texten modern. Ändå blir jag inte engagerad, personer och relationer beskrivs emellanåt ganska taffligt och jag har svårt att få ett riktigt sammanhang.
Boken marknadsförs som en ”Harry Potter” för vuxna, men för egen del skulle jag troligen tagit emot den mer välvilligt i tidiga tonåren. Det som jag tyckte var roligast med boken var det kringmaterial som har skapats kring boken, i form av websidor tillhörandes Brakebills och böckerna om Fillory. Sådan metafiktion är jag svag för, men i övrigt var det ingen magisk läsupplevelse.
Mottagen: 10 februari 2013
Anmäl textfel
