LitteraturMagazinets recension
av Spår, Lena Sundström
Viktig reportagebok om Egyptenavvisningarna
Lena Sundströms reportagebok "Spår" berättar historien om hur tre reportrar på TV4:as Kalla Fakta-redaktion börjar gräva i något som växer sig större och större och som så småningom slutar med ett avslöjande om den svenska Egyptenavvisningen 2001, en av svensk politiks största rättsskandaler.
Tätt efter att ”438 dagar” av Martin Schibbye och Johan Persson gjorde dundersuccé släpptes Lena Sundströms reportagebok hösten 2013. Nu har den kommit i pocket och med det följer en förhoppning att denna otroliga historia, som tvingar det svenska rättssamhället till självrannsakan, ska få ytterligare spridning bland allmänheten.
Den berättar historien om hur två egyptier avvisas från Sverige till Egypten, i allra största tysthet och hemlighet. De skickas till tortyr med svenska diplomaters och departementtjänstemäns goda minnen. Tre reportrar avslöjar att lagar och regler inte är lika för alla. Mänskliga rättigheter kränks och innefattar inblandning på regeringsnivå.
Lena Sundström har skrivit en sträckläsningsbok, faktamässig till innehållet, thrillermässig till tonen. Det är en moralisk och politisk skandal som sakta nystas upp. Både ämnet, berättarstilen och språket är så framåtdrivande att man nästan blir andfådd av läsningen. Spänningen ligger tätt insprängd mellan raderna, i orden, och i handlingen som utspelar sig i ett aningslöst och blundande Sverige.
Trots att historien om Egyptenavvisningen är välkänd, även internationellt, så är boken en hisnande bladvändare. Det mest skandalösa och skrämmande i hela historien är insikten att det är så lätt att gömma sig bakom odefinierade, men väl underblåsta rädslor, när människorättsvidriga beslut fattas och verkställs. Rädslan för ”det andra” blev särskilt påtaglig i spåren efter den 11 september 2001, då inte minst USA blev en paranoid nation som misstänkliggjorde alltför många, alltför godtyckligt och alltför löst baserat på utseende, namn, nationalitet och religiös tillhörighet. Början av 2000-talet blev en tid då USA gav sig in i ett krig mot terrorismen och det blir uppenbart i "Spår" att Sverige inte klarade att stå emot när det behövdes hjälp för att utvisa människor till säker tortyr.
”Spår” är en viktig bok. En bok som visar att det är alltför lätt att gömma sig bakom byråkrati, diplomati, paragrafer och en ”jag lydde bara order”-mentalitet. Den är viktig för att den visar nationellt maktmissbruk, men även att det är du själv som bär ansvar för det du är delaktig i. Det hade aldrig blivit någon story om inte Fredrik Laurin, Joachim Dyfvermark och Sven Bergman envist, tålmodigt och med en stor fantasirikedom fått folk att prata.
”Spår” är också viktig just för att den visar vad journalistikens roll är och varför den behövs.
Precis som "438 dagar". Makten, varhelst den finns och i vilka former den än gestaltar sig behöver granskas. Samhället behöver journalister som letar upp och rapporterar om allt som vi samhällsmedborgare behöver veta, för att vi ska kunna ta ställning till det samhälle vi lever i och gemensamt kunna ansvara för att det fungerar. ”Spår” är ett utmärkt exempel på journalister som tar sitt uppdrag på allvar.
Mottagen: 3 april 2014
Anmäl textfel
