LitteraturMagazinets recension
av Aldrig har jag sett, Lena Sjöberg
Kärleksförklaring till det lilla barnet
Lena Sjöberg har en rad med vackra bilderböcker bakom sig och som illustratör har hon gett nytt liv åt bland annat flera av Lennart Hellsings texter. Hon debuterade som författare 2005 och har sedan skapat såväl text som bild till flera egna bilderböcker, lika ofta rimmande som fyllda med spännande fakta för barn. Sjöberg blev Augustnominerad år 2011 för den mycket omtalade visboken ”Tänk om…”.
Att Sjöbergs nyaste bilderbok ”Aldrig har jag sett” har samma karaktäristiska känsla som hennes tidigare böcker är det inget tvivel om, för här finns såväl behagfull estetik som en stämningsfull berättelse på rim. Emellertid har hon valt en annan riktning än den faktafyllda, och jag tycker mig se en målgrupp som den här gången lika mycket är föräldern som barnet.
I ”Aldrig har jag sett” får vi ta del av en tankfull relation mellan en förälder och ett barn, charmigt gestaltat genom en liten musfamilj i vardagsmiljö. Boken är en kärleksförklaring till det lilla livet som har skapats och det ansvar en stor har för en liten, alltihop i kursiverat rim på heltäckande, naturnära uppslag. Tjocka papper med små naturdetaljer såväl som små vardagsting letar sig in på varje uppslag och gör upplevelsen stor trots att bokens format är litet. Det är en godnattsaga som kan läsas om och om igen tills barnet somnat och förälderns hjärta kniper av kärlek för sitt barn. Det är en berättelse om hur viktigt det är att finnas där i vardagen, och hur fint det är att vara just det. En viktig påminnelse till livets finheter, kanske just när det är svårt att se ett slut på barnets tröstlösa gråtande.
I våras släpptes Stina Wirséns poetiska konstbok ”Du. Dikter för nyfödingar” som blev mycket hyllad. Det är en bok som riktigt andas en moders intensiva kärlek till sitt barn, publicerad i den förväntansfulla senvåren. Det är passande att Lena Sjöbergs ”Aldrig har jag sett” publicerades på hösten. En bok som tvärtemot Wirséns bok lever ut lyckan över ett barn i en vackert nedtonad vardagsmiljö och som påminner oss om att det är vardagen vi borde uppskatta mest. Vilken blir vinterns hyllning till barnet? Det återstår att se, men jag ser fram emot Anna Höglunds ”Förvandlingen” som publiceras i januari.
Vem skulle du ge bort den här boken till?
-Nyblivna föräldrar.
Mottagen: 7 december 2017
Anmäl textfel
