Recension
av Dold identitet, Lee Child
Machohjälte och undersköna damer i lättsmält thriller
Här serveras en superhjälte i amerikansk stil av den engelsk-armerikanske författaren Lee Child. Hjälten heter Jack Reacher, född 1960, vikt cirka 115 kilo och drygt 190 centimeter lång. Jag vet inte om hans bröstmått slår Dolly Partons, men det är i alla fall imponerande 127 centimeter. Ja, ni fattar.
När machokillen utan problem slår ut sex stöddiga killar och endast får lite blodstänk på sin nyinköpta vita skjorta så förstår nog alla att detta är en thriller skriven för män, ungefär som visst överdrivet romantiskt dravel skrivs för kvinnor. Men om man kan ha överseende med överdrifterna – kvinnorna är också exceptionellt vackra – så återstår en rätt så hyfsad historia.
Småstaden Carter Crossing, Mississippi, hålls vid liv av militärbasen Fort Kelham. Soldaterna spenderar sina pengar i stadens etablissemang och traktens unga kvinnor är eftersökta. Då inträffar ett mord. En ung vacker kvinna hittas mördad ett kvarter bakom huvudgatan. Hon har mist livet med ett snabbt, mycket djupt snitt över strupen. Ett tillvägagångssätt som lärs ut i armén. Pentagon får kalla fötter och en utredare sänds till militärbasen och Jack Reacher får i uppgift att bege sig till Carter Crossing under täckmantel. Han blir genast avslöjad av traktens undersköna kvinnliga sheriff, Elizabeth Deveraux, som har en bakgrund inom marinkåren. Det här är precis vad hon förväntat sig – en militärpolis inom förläggningen och en ute i samhället med uppgift att smälta in.
Reacher upptäcker två tidigare liknande och ouppklarade mord, men offren var svarta kvinnor och då reagerade inte armén.
Reacher och Deveraux börjar delvis samarbeta och en historia där politik och skydd av de egna leden tar stor plats rullas upp. Försöker militären skylla ifrån sig eller finns mördaren ute i samhället bland de civila?
Vad vore en thriller utan heta sexscener? De finns här också och dessutom kryddade av midnattståget som dundrar förbi, marken skakar, glasen klirrar. Jag trodde att tåg och sex var en gammal avlagd kliché, men den är tydligen fortfarande gångbar.
Det finns inte mycket att säga om språket – det är det enkla direkta språk som oftast används i den här typen av litteratur. Lättläst och lättförståeligt. Boken är spännande och jag läser den utan uppehåll, men glömmer både historien och superhjälten Reacher så fort jag läst klart. Här behövs ingen tankekraft av läsaren, det är bara att harva på till slutuppgörelsen. Underhållande och rakt på sak.
Mottagen: 20 juni 2012
Anmäl textfel
