Recension
av Drömbokhandeln, Laurence Cossé
En varm filt i romanform
Enstöringen Paul Néon försvinner i skogen och återkommer några dagar senare i ett bedrövligt skick. Några dagar senare kör den mycket erfarna bilföraren Anne-Marie Montbrun av vägen, trots perfekta vägförhållanden. Kort därefter stöter Armel Le Gall på några riktigt otrevliga och hotfulla typer på sin dagliga morgonpromenad.
De tre personerna har två saker gemensamt: de är författare - och de ingår i bokhandeln Au Bon Romans hemliga urvalskommitté. Bokhandeln ägs av den rika arvtagerskan Francesca och drivs av vagabonden och mångsysslaren Ivan. Deras affärsidé är att endast sälja goda romaner och på hyllorna står endast sådant som utsetts av den åtta personer starka kommittén. Au Bon Roman är en succé från första dagen, men i förlagsbranschen pyr missnöjet: bokhandeln drivs utan nyhetskriterier och saluför inte bästsäljare och masslitteratur, något som berörda förlag och författare betraktar som elitistiskt och provoceras något oerhört av. En massiv smutskastningskampanj bedrivs i massmedia och på internet och kulminerar i angreppen på Paul, Anne-Marie och Armel.
Berättelsen om Au Bon Roman vecklas varsamt ut av författarinnan Laurence Cossé, som med växlande berättarperspektiv och ett kreativt, icke-linjärt tidsperspektiv bygger upp en mysig spänning och nyfikenhet som håller hela vägen.
"Drömbokhandeln" är som en filt och en varm kopp kaffe när det är riktigt kallt ute (för egen del även sett till graden av längtan och förväntningar). Jag känner en oerhörd gemenskap och sympati med affärens grundare, ägare, kommitté och kundkrets; jag inspireras av bokhandeln som sådan och spänningen kittlar alldeles lagom mycket i magen. När boken är utläst uppstår en känsla av tomhet, som om den varma filten ryckts bort, som samtidigt blandas med en glädje över att ha fått ta del av den.
Mottagen: 5 maj 2012
Anmäl textfel
