Recension
av Delirium, Lauren Oliver
Dystopisk spänningsroman i klass med "Hungergames"
”De säger att botemedlet mot kärlek kommer att göra en säker och lycklig livet ut, och Lena har alltid trott dem. Tills nu. Nu har allt förändrats. Nu skulle hon hellre vara infekterad av kärlek hela sitt liv än att leva hundra år i en lögn.”
I ett samhälle där kärlek är en sjukdom och staten har tagit fram ett botemedel bor Lena Holloway och hennes stumma lillasyster hos sin moster och morbror. I samhället är invånarna trygga bakom sina murar och staten tar hand om allt. Men frågan är vad murarna stänger ute eller stänger inne?
Alla invånare är lyckliga över att staten väljer vem du ska gifta dig med och att de vet vad du är bäst lämpad att arbeta med. Ingen vill tillbacks till tiden innan Delirium fanns. Nu är allting ordnat och tryggt. När kärleken fanns, kunde människor bedra och döda varandra för att de var sjuka av Delirium.
Alla invånare blir botade när de fyller 18. Lena har väntat hela sitt liv på att få botemedlet och hennes 18-årsdag närmar sig allt snabbare. Hon kan knappt vänta tills hon äntligen blir fri och lycklig.
Det var vad hon trodde. Men en dag förändras allt. Allt de sagt var en lögn.
"Delirium" skulle jag vilja påstå är en blandning av Karin Boijes "Kallocain" och Suzanne Collins "Hungergames". En stat som styr sitt folk med järnhand och en storebror ser allt är den röda tråden i denna dystopiska spänningsroman. Älskade du "Hungergames"? Då är denna ett måste!
Jag kommer vänta med spänning tills jag får läsa fortsättningen.
Mottagen: 29 juni 2012
Anmäl textfel
