LitteraturMagazinets recension
av Mörkertid, Lars Pettersson
Brutal mordgåta i sameland engagerar föga
”Mörkertid” kretsar kring fyndet av ett uppkapat lik i ett av skyddsrummen på Esranges raketskjutfält. Polisen i Kiruna försöker få rätsida på fallet, men många andra dras in, blottar gamla konflikter i hela Sápmi och långt bortom dess gränser. Lars Petterssons nya deckare om människorna kring renägaren och före detta åklagaren Anna Magnusson i Kautokeino travar på utan att riktigt beröra.
Morden må vara ruskiga i sig men jag oroar mig aldrig för huvudpersonerna – de råkar aldrig i allvarlig fara. Baksidestextens ”thriller” känns påklistrat och missvisande. Sameliv, renbeteskonflikter, Kirunaflytten, gruvan, tjuvslakt och allehanda problematiska parrelationer bildar fond i de gränslösa vidderna. ”Mörkertid” är ett ordinärt polisdeckaravsnitt i en längre serie, där meningen är att både den pågående brottsutredningen och huvudpersonernas långsiktiga livsval över flera böcker ska engagera läsaren. Men nerven saknas och boken lyckas inte på egen hand få mig att bry mig om de inblandade. Kanske om jag läst de föregående delarna (”Kautokeino, en blodig kniv”, ”Slaktmånad”)?
Pettersson målar upp en trovärdig bild av livet över polcirkeln. Exotiskt utan exotism. Samhällena, naturen och konflikter skildras med stadig blick för detaljer med övertygande självklarheter. Samtidigt låter han ett stråk av samhällskritik skära genom de nordliga landskapen – även här märks effekterna av ökade gränskontroller, migrationsvågor och svensk militär närvaro i utlandet. Poliskåren får också sin släng av sleven, från jaktlagskorruption, inkompetens på chefsnivå och omorganisationer där outsiders mobbas ut.
Kanske tar det för lång tid innan rimliga motiv kan anas? Jag stör mig också på den övertydliga gestaltningen, där författaren gång på gång förklarar vad och varför huvudpersonerna gör, tänker och känner som de gör. De är väl beskrivna, men väcker inte medlidande.
Titeln anspelar naturligtvis direkt på årstiden kring midvinter då deckaren utspelar sig i ständig natt. Men i överförd mening står ”Mörkertid” också för en nedmontering av samhällsfunktionerna, en tid där det går utför med medmänsklighet och trygghet. Vad människor är beredda att göra mot varandra eller välja att inte se är det mest skrämmande i hela berättelsen.
Mottagen: 24 oktober 2016
Anmäl textfel
