LitteraturMagazinets recension
av Systerklockorna, Lars Mytting
Förändring på gott och ont
Norrmannen Lars Mytting fick sitt stora genombrott som författare med en fackbok om ved. Sedan dess har han skrivit två romaner. "Systerklockorna" är hans senaste.
Lars Mytting är en författare jag inte upptäckt förrän i år. Under februari sträckläste jag hans bok om ved, och snart därpå även romanen "Simma med de drunknade". Jag blev riktigt glad och förväntansfull när jag såg att han hade en ny roman på gång.
"Systerklockorna" utspelar sig på den glesbefolkade norska landsbygden. Titeln anspelar på två kyrkklockor som en sorgsen far för länge sedan lät uppföra över sina sammanväxta tvillingdöttrar som dött unga. Medan klockorna göts kastade han så mycket silver i smältmassan att de framtida generationerna tog ekonomisk skada.
Det är 1880-tal och Astrid Hekne är tjugo år. Hon är nyfiken av sig, och bestämd till sättet. Hon är en av ättlingarna till tvillingarnas far och till skillnad från andra i släkten är hon stolt över sin förfaders tilltag. Boken handlar om Astrid, men också om den unge prästen Kai Schweigaard som kommit till Astrids otillgängliga hemtrakt.
"Förändringar inträdde långsamt. Byn låg tjugo år efter grannbyarna, som låg trettio år efter Norges stadsområden, som låg femtio år efter resten av Europa."
Prästen har kommit för att utöva sitt värv och för att leda sin församling in i den moderna tiden, bland annat genom att ersätta den kalla och trånga gamla stavkyrkan med en tidsenlig byggnad. Och den handlar om den tyske arkitektstudenten Schönauer som kommit för att övervaka rivningen och frakta delarna till kulturstaden Dresden där konstruktionen från tidig medeltid skall återuppföras.
Medan "Simma med de drunknade" hade något nästan Haruki Murakamiskt över sig är det snarare mer Kerstin Ekman eller Selma Lagerlöf över "Systerklockorna". Dialogerna, miljöerna och människorna är så trovärdigt skildrade att det är svårt att tänka sig att modern människa faktiskt har diktat ihop det. Det här är en mycket vacker och gedigen roman om gammalt och nytt, om sinnligt och magiskt, och jag svalde den med hull och hår.
Mottagen: 15 december 2019
Anmäl textfel
