En morgon erbjuds Torsten Bergman – förtidspensionerad och nog när allt kommer omkring en smula alkoholiserad – ett svartjobb med ett badrum där några klåpare till föregångare har misslyckats. Torsten får fart på sin skraltiga gamla bil och kommer till adressen: en mycket tom villa där ingen finns som kan berätta vad som väntas av honom. Likafullt tar han itu med projektet tillsammans med en vän.

En kakelsättares eftermiddag är en roman om livets mening – eller evenuellt frånvaro av mening – och ett sätt att förhålla sig till båda. Den finns översatt till ett trettiotal språk, inklusive ryska och japanska.

Så som bara hos Lars Gustafsson, är huvudpersonerna i både En biodlares död [1978] och En kakelsättares eftermiddag [1991] lika snedkommet ensamma som obändigt stolta.

Biodlaren bär troligtvis en dödlig cancer men öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen. Till sist är livet bara en kropp, i vitglödande smärta. Men i hans dagdröm vaknar Gud och Hon är en helt annan än någon förut

Den gamle kakelsättaren Torsten Bergman får ett efter­läng­tat jobb. Rösten på telefonen känner han först inte igen. Men det är hans gamle bekant, rörmokaren Pentti. Det är tänkt att han ska kakla ett badrum.
Han får fart på sin gamla bil och är snart på plats. Ingen syns till på bygget men han går i gång ändå. Medan han jobbar uppför sig hans minne allt underligare. Det är som om han minns hela sitt liv denna eftermiddag.

Men varför visar sig inte hans uppdragsgivare? Vad är det egentligen för ett hus han kommit till? Medan dagen lider mot obönhörlig skymning hamnar Torsten i sammanhang och tankar som blir allt svårare att överblicka.

LARS GUSTAFSSON föddes 1936 i Västerås. Han debute­rade med romanen Vägvila [1957]. En kakelsättares ­eftermiddag [1991] är en resa i tid och allt tydligare en av vår tids romanklassiker. Denna nyutgåva är försedd med ett förord av poeten och kritikern Anna Hallberg.