En biodlares död är den troligen inflytelserikaste av Lars Gustafssons romaner, översatt till alla vanliga europeiska språk och ett par utomeuropeiska, uppförd i flera dramatiseringar, senast på

Vaganthenbühne i Berlin. Den handlar om en ensam man och hans smärta.

Vi följer i anteckningar och dagboksfragment den pensionerade yrkesläraren och biodlaren Lars Westin från den höstdag hans hund inte längre vill kännas vid honom till den vinterkväll när ambulansen för honom till det avlägsna centralsjukhuset i en stigande snöstorm.

”Förnuft, berättardistans, upphöjda till en nivå som gör boken till en av de mest inträngande som man kan läsa om vår tid, också om den bara handlar om en biodlares bortdöende”

Frankfurter Allgemeine Zeitung

Han bär troligtvis på en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen.
Sedan de lade ner den sista lokala skolan i Väster Våla har han inget lärarjobb längre, utan försörjer sig på biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vår blir hans sista. Ett tydligt tecken är att hans hund inte vill vara hos honom längre.
Men så får han ett ovän

Han bär troligtvis på en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen.
Sedan de lade ner den sista lokala skolan i Väster Våla har han inget lärarjobb längre, utan försörjer sig på biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vår blir hans sista. Ett tydligt tecken är att hans hund inte vill vara hos honom längre.
Men så får han ett oväntat besök, som förändrar allt. Ingenting går längre att se med samma ögon.

LARS GUSTAFSSON föddes 1936 i Västerås. Han debuterade med romanen Vägvila [1957]. Romanen En biodlares död utkom första gången 1978. Enligt många är den hans vackraste text om livet, döden och människans roll. Denna nyutgåva är försedd med ett förord av Anders Olsson, författare, litteraturhistoriker och ledamot av Svenska Akademien.